"Midvinternattens köld är hård, ute är regn och dimma.
Alla borde sova i enslig gård, men Stormen har rasat en timma.
Månen vandrar sin tysta ban, Stormen har glatt på en diskbänk fått span.
Gatlyktans sken emot taken. Äntligen, far är nu vaken!"
I skrivande stund faller faktiskt snön, men då utsidan mer påminner om ett regntugnt oktober får far själv liva upp julstämningen efter eget huvud. Två dagars bakande tar på krafter, och den tredje dagen som skulle gå i lugnet och fridens tecken fick ett raskt bakslag redan i inledningen av dagen när far snörvlande öppnade ögonen och konstaterade att här var en sån där förkylning på gång. Frid och lugn hade i allra högsta grad varit behövligt, men stormen, som den goda son han var, tyckte snarare att här behövs motion åt gubbstrutten varpå han la in en överväxel redan i inledningen av dagen.
Mor såg nöden och gick snällt med yrvädret till öppna förskolan med förhoppningen att han där skulle yra av sig och kanske sitta snällt sisådär 10% av tiden efter äventyret. Så blev det inte...
Stormen provar just nu tålamodet med potträning och lämnar rätt ofta tudelade beskd om behovet att kissa eller inte. Rätt ofta anser han det finns enormt behov att besöka toa, men hamnar istället i kramkalas med torktumlarens luddfilter med resultatet att han ser ut som en enorm dammtuss. Däremot när behovet finns tycks han knappt märka det själv och slår glatt en drill lite här och var. Detta fick far bevis på igår då han suckande hittade stormen i köket i full färd med att ta ut en sån där klassisk glasburk man använder till marmelad och speciellt tjusig sylt och slå nämna drill. Den burken måste blivit negativt överraskad över resultatet att gå från accessoar till lyxmarmelad till en genomskinlig pissoar.
Då far klokt nog såg var dagen barkade hän fick han en plötslig psykos och blev med ens ordentligt verklighetsfrånvänd och bestämde sig för att det måhända var dags för julbaks part 3. Om tvåan aldrig slår i en uppföljare är det ingenting mot vad trean gör. Dagens tema var mjuk pepparkaka, och grundproblematiken var än en gång vara eller inte vara med form. Då far saknade en liten avlång form bestämde han sig för att en stor rund nästan alldeles säkert går lika bra. Här syns tydliga tecken på psykosens inverkan av sinnet.
Inledande fasen med rumsvarmt smör missades och det blev lite si och så med den detaljen. Far tänkte för sig själv att det beror väl faktiskt på lite i vems rum man är. Smöret var alltså rumsvarmt för pälsklädda Inuiter med sitt säte i halvrunda igloos. Särskilt poröst blev det förresten aldrig heller, men det räddades med ett genuint handarbete av stormen som knäckte ägg av hjärtans lust. Det tog för övrigt bara ett par minuter att få bort äggskalet, och efter det några minuter till att torka upp mjölblandningen och göra ny. Efter mjölblandningens skapande blev det en snabb repris av operation äggskal som än en gång hade letat sig upp i skålen. Undertecknad funderade starkt på att korrigera receptet och sätta i egen pärm för framtida påminnelser av nämna händelser: "Arbetstid 10 min (20 med storm)", men avbröts abrupt i tankarna av en tjurig storm som krävde att få sleva ner smeten i formen och bokstavligt talat slänga in det i ugnen.
Under tiden eländet befann sig i ugnen tänkte far att nu... nu är det dags för Barnkanalen att göra sitt och låta far gå och fixa tvätten ifred utan stormiga stormar och kladdiga kakor. Pappamysigt viktes tvätten ihop på nolltid, men tankarna blev konstant avbrutna av ett brusande ljud som påminde alltför tydligt om rinnande vatten. Smygandes runt hörnet dök far upp i köket och hann precis lyckas beskåda vad som stormen avsåg vara "Operation bada i diskho på egen hand". Med diskborsten i högsta hugg gjorde den djärve unge mannen sig redo för att tvaga sin kropp i iskallt vatten endast iförd en up & go blöja och ett alldeles för glatt humör. Det hela lyckades dock avstyras i tid, och även om det tjurades rätt friskt i några minuter sken stormen snabbt upp när det utlovades hemlagade köttbullar till middag. Ännu ett smått psykotiskt drag av en övertrött far med alltför mycket fritid till städning.
Köttbullesmet drogs snabbt ihop och nöjt tänkte far att rulla köttbullar kan väl kanske kanaljen bidra med.
Fel. Så fel.
Medan far rullade köttbullar sysselsatte sig stormen med att göra mellanvariant av rulla och kladda, även om det i rättvisans namn mest var kladdande. Kladdet torkades förnöjt sedan av på såväl tröja och i hår, och far som chockerad tittade på med köttbullskladdiga händer tänkte att det här händer inte, det här är en dålig dröm, och snart vaknar jag i ungdomssäng, bakis och med siktet ställt mot lokala pizzerian. Trots ihärdigt önskande lyste dock lokala pizzerian med sin frånvaro och efter köttbullsstekande fick far snabbt ringa upp en assisterande farmor som kunde sysselsätta det lilla monstret i fem minuter medan far snabbt drog ihop en variant av potatismos. Som tack för lånet av telefonen ställde stormen om hela ringlayouten och såg till att far hädanefter har högtalartelefon inställd som standard när han ringer upp någon. Far vet fortfarande inte hur den unge it-gurun lyckades eller hur man ens får tillbaks de gamla inställningarna...
Det hela bättrades definitivt inte på av mor som fnittrade glatt när hon hörde om dagens bravader, och tyckte att stormen var en påhittig en.. jodu.. påhittig som en hel terroristorganisation med siktet inställt på att ta ner en nation. Skillnaden var bara att stormen sätter sina planer i verket och tar inga gisslan.
Over'n out
lördag 17 december 2011
torsdag 15 december 2011
Bruna kakor med glasyr och kokos.
Som om inte en dags julbak och ett luciafirande var nog så insåg undertecknad, yours truly, ja ni fattar.. att det hade utlovats ett julbak part 2, en gastkramande fortsättning på denna kamp mellan människa och natur. Nature channel i sitt esse. Topic var kärleksmums, eller som far helt enkelt kallar dem: bruna kakor med glasyr och kokos. Det verkar meningslöst att inte kalla saker för vad det är. Även om glasyr nog kan vara kärlek på många sätt, men knappast den torra kakan under. Kan det rentav vara så att kakan inte ska vara torr? Att något gått snett? Nåväl..
Mamma storm tyckte att kakorna som bakades senast var "helt ok", vilket i fars ögon är lika med att få nobelpris i småkakor. Full av övermod och stolta tankar gav han sig därför på kärleksmums, eller ja. Brun kaka med glasyr och kokos. Vi kan förtkorta det hela med BKMGOK, eller ja kanske kalla det kärleksmums vid närmare eftertanke. Smeten (?) gjordes med hjälp av en entusiastisk storm till tvååring som glatt hejade på en stolt far. Inga större incidenter här. Kanske bara att elvispen användes som ett massförtörelsevapen och den drabbade var ett kilo margarin. Men bagateller när allting går enligt planerna. Och såhär i efterhand kanske inte enormt överdimensionerad form inte var bästa lösningen då kakan i sig blev sådär 1 cm tjock. Men i sanningens namn så är det glasyren man är ute efter. Det här var definitivt mantrat för far som modigt bättrade på det lite tama receptet och gjorde dubbel sats av glasyr eftersom det av någon anledning aldrig räcker. Räcker gjorde det med dubbel sats kan tilläggas. Faktiskt så mycket räcker att det aldrig riktigt ville stelna. Sett i ett bakåtperspektiv försvarar sig undertecknad med att kladdkaka är kladdigt och massor av folk äter det. Och att äta kärleksmums med sked för att glasyrbeståndet är alltför häftigt borde vara var mans dröm.
Nej, rättighet!
Mor försökte in i det längsta att hitta något positivt, men har i skrivande stund inte ens försökt sig på att äta en smula av kakan, som dock äts glatt av stormen. Med sked ska tilläggas. Han försökte även med elvispen, men ja. Ett kilo margarin som fastnar i visparna är inget mot en halv form kärleksmums kan vi säga.
Tankar fanns även på pepparkakscupkakes, men far började inse sina begränsningar och att han inte på något sätt blivit döpt, eller ens kallad Leila någon gång och att cupkakes kanske inte var för honom. Sen fanns det ingen färskost heller. Även det bidrog. Ridå ner kort sagt.
Efter bak, ätning osv har stormen antagit formen av någon slags brunt monster, och inte den bra sorten som i Scooby doo utan den lortiga varianten som inga tecknade tanter städar upp efter. Fingrar började pekas åt fars håll, och på något sätt var det tydligen hans fel att monstret var brunt. Som om han gav honom en sked och kaka. Ja, kanske skeden då, men ingen kaka, och inte mycket i alla fall.
Så som något slags straff och ett sätt att säga ajabaja fick far än en gång den förnämliga äran att följa stormen till duschen för att helt enkelt göra människa av honom igen. Ni som läst tidigare vet att duschning med storm är lite av en mobbningskampanj och duschrummen i högstadiet allover again. Det kan meddelas att detta blivit värre. Stormen lever nämligen efter devisen Min, Mitt, Mina. Far tänkte liva upp duschningarna genom att ta med två st plastskålar in i duschen, mest för att kunna hälla vatten över sig själv medan den snikna ungen sitter och håller inne med allt varmvatten medans hans arma fader förfryser med alltmer ledsen min. Så har det dock inte utvecklat sig. Istället har stormen insett potentialen i dessa verktyg och gjort dem till en del av sin unika vattentortyr. Utrustad med en liten skål och en stor skål fyller han dessa med vatten, häller över fars huvud och kör därefter läget Högtryck på duschmunstycket och håller cirka fem cm från det oskyldiga offrets ansikte. Försöker det stackars offret ta skålarna hörs ett vrål i stil med: "Mina!!!!" och för att undvika att odjuret inte ska hoppa ur duschen och ta en tur bort till torktumlaren för en stunds umgänge med luddfiltret i denne tvingas far trumpet lämna tillbaks skålarna.
Senaste nytt är också varianten där far, i ett försök att lätta upp stämningen, iklädde sig största skålen som hatt och ådrog stora skratt. Detta var en succè de första försöken men blev efterhand istället en del av inslaget där far tvingas sitta med skål på huvudet medans son duschar ansiktet för fullt och kiknar av skratt. Ett par gånger har försökt gjorts att hålla för ansiktet med händerna, men resultatet av detta blir sura utrop i stil med "Nej nej nej!!", och därefter bänds händerna isär och vattnet är där igen medans det lilla odjuret hånskrattar med en demons väna stämma. Börjar bli rätt säker på att de här scenerna är eller var stående inslag på Guantanamo bay.
Over'n out!
Mamma storm tyckte att kakorna som bakades senast var "helt ok", vilket i fars ögon är lika med att få nobelpris i småkakor. Full av övermod och stolta tankar gav han sig därför på kärleksmums, eller ja. Brun kaka med glasyr och kokos. Vi kan förtkorta det hela med BKMGOK, eller ja kanske kalla det kärleksmums vid närmare eftertanke. Smeten (?) gjordes med hjälp av en entusiastisk storm till tvååring som glatt hejade på en stolt far. Inga större incidenter här. Kanske bara att elvispen användes som ett massförtörelsevapen och den drabbade var ett kilo margarin. Men bagateller när allting går enligt planerna. Och såhär i efterhand kanske inte enormt överdimensionerad form inte var bästa lösningen då kakan i sig blev sådär 1 cm tjock. Men i sanningens namn så är det glasyren man är ute efter. Det här var definitivt mantrat för far som modigt bättrade på det lite tama receptet och gjorde dubbel sats av glasyr eftersom det av någon anledning aldrig räcker. Räcker gjorde det med dubbel sats kan tilläggas. Faktiskt så mycket räcker att det aldrig riktigt ville stelna. Sett i ett bakåtperspektiv försvarar sig undertecknad med att kladdkaka är kladdigt och massor av folk äter det. Och att äta kärleksmums med sked för att glasyrbeståndet är alltför häftigt borde vara var mans dröm.
Nej, rättighet!
Mor försökte in i det längsta att hitta något positivt, men har i skrivande stund inte ens försökt sig på att äta en smula av kakan, som dock äts glatt av stormen. Med sked ska tilläggas. Han försökte även med elvispen, men ja. Ett kilo margarin som fastnar i visparna är inget mot en halv form kärleksmums kan vi säga.
Tankar fanns även på pepparkakscupkakes, men far började inse sina begränsningar och att han inte på något sätt blivit döpt, eller ens kallad Leila någon gång och att cupkakes kanske inte var för honom. Sen fanns det ingen färskost heller. Även det bidrog. Ridå ner kort sagt.
Efter bak, ätning osv har stormen antagit formen av någon slags brunt monster, och inte den bra sorten som i Scooby doo utan den lortiga varianten som inga tecknade tanter städar upp efter. Fingrar började pekas åt fars håll, och på något sätt var det tydligen hans fel att monstret var brunt. Som om han gav honom en sked och kaka. Ja, kanske skeden då, men ingen kaka, och inte mycket i alla fall.
Så som något slags straff och ett sätt att säga ajabaja fick far än en gång den förnämliga äran att följa stormen till duschen för att helt enkelt göra människa av honom igen. Ni som läst tidigare vet att duschning med storm är lite av en mobbningskampanj och duschrummen i högstadiet allover again. Det kan meddelas att detta blivit värre. Stormen lever nämligen efter devisen Min, Mitt, Mina. Far tänkte liva upp duschningarna genom att ta med två st plastskålar in i duschen, mest för att kunna hälla vatten över sig själv medan den snikna ungen sitter och håller inne med allt varmvatten medans hans arma fader förfryser med alltmer ledsen min. Så har det dock inte utvecklat sig. Istället har stormen insett potentialen i dessa verktyg och gjort dem till en del av sin unika vattentortyr. Utrustad med en liten skål och en stor skål fyller han dessa med vatten, häller över fars huvud och kör därefter läget Högtryck på duschmunstycket och håller cirka fem cm från det oskyldiga offrets ansikte. Försöker det stackars offret ta skålarna hörs ett vrål i stil med: "Mina!!!!" och för att undvika att odjuret inte ska hoppa ur duschen och ta en tur bort till torktumlaren för en stunds umgänge med luddfiltret i denne tvingas far trumpet lämna tillbaks skålarna.
Senaste nytt är också varianten där far, i ett försök att lätta upp stämningen, iklädde sig största skålen som hatt och ådrog stora skratt. Detta var en succè de första försöken men blev efterhand istället en del av inslaget där far tvingas sitta med skål på huvudet medans son duschar ansiktet för fullt och kiknar av skratt. Ett par gånger har försökt gjorts att hålla för ansiktet med händerna, men resultatet av detta blir sura utrop i stil med "Nej nej nej!!", och därefter bänds händerna isär och vattnet är där igen medans det lilla odjuret hånskrattar med en demons väna stämma. Börjar bli rätt säker på att de här scenerna är eller var stående inslag på Guantanamo bay.
Over'n out!
11 nätter före jul
Det borde bjudits på julbak part 2 idag. Intentionen fanns definitivt där. En peppad far som i någon slags adrenalinkick gastade saker för sig själv som "Nu kör vi!!" och "Kom igen nu då!!". Ja, i huvudet då alltså. Att uttala orden hade varit att lägga en förbannelse över sig och smädelser hade rasat i mängd från mor i stugan. Eller lägenheten. Men... för det finns alltid ett men. Stormen hade ett inplanerat luciafirande att ta tag i. Stomen skulle vara pepparkaksgubbe vilket ger far blandade känslor, för rätt som det är så bryter nån normen och ska vara lussekatt och nån annan en köttbulle eller så och rätt som det är så står ett helt julbord och sjunger Staffan var en stalledräng.
Stormen som varit inte så lite morsk var inte fullt så morsk under tåget och nöjde sig med att göra en Milli Vanilli och göra en, i ärlighetens namn, halvdan lipsync. Trots att Lusse lelle, denna klassiska låt som låter som en karaktär skapad av Sten-Åke Cederhök, har ylats fram de senaste veckorna lyste nämnda med sin frånvaro under tåget, och efter tre låtar bestämde sig barnet för att nu fick det vara bra och gick till gungorna och var rätt nöjd med det. Efter tåget var det dags för fika, på vägen in hade man pyntat med marschaller, eller som de heter på ren svenska "Akta händerna!", vilket var oerhört tjusigt men kanske lite naivt med tanke på det inte alltför föråldrade klientelet och deras arma föräldrar som fick kämpa mot mindre varelsers lustar att göra om scenen från "Flickan som lekte med elden", bara sådär.
Efter tåg, fikande och julavsked till pesonal fick far, mor och mormor den oerhört naiva idèn att ta barnet till centrum. Med nämnda händelse i tanke kan far konstatera såhär i efterhand att bada med pirayor, doppad i remouladsås hade varit ett bättre och mindre smärtfritt val. De första affärsbesöken gick lindrigt och berusade av övermod kom plötsligt tankar på att kanske halvt veckohandla på coop eller så. Det resulterade i en fullkomlig katastrof med en storm som gick fram likt ja,, dålig liknelse, men naturkatastrof är det närmaste ordet som dyker upp. Först in på affären är frukt.. stormen gillar frukt. Stormen gillar också att packa frukt i festliga påsar som man tar i rullar från en ställning. Och kanske inte nödvändigtvis då dra av påse för påse utan dra fram en sådär 5-10 meter av de rackarna. Så långt allting väl, smärre missöden och tanterna som fick äran att plocka potatis med den unge herrn kommer säkert ur sin traumatiska upplevelse med bara ett par års enkel terapi.
När stormen efter ett tag mer eller mindre raserat ett antal hyllor insåg alla inblandade att här måste det till en förändring. Far går och köper banan, tar emot en storm vid kassorna, sätter sig på en stol och inväntar övriga shopping-gardet. Enkel plan. I teorin. Vad som verkligen hände var: far köper banan, hindrar storm från att åka rullbandet, plockar ner herrn och betalar, ser hur samme herre springer iväg medan far väntar på växel, funderar på att säga något i stil med "Det är jämt så", men inser att 100kr för två bananer är hutlöst dyrt. Springer tillslut efter yrvädret och sätter sig och inväntar lugnet. Som lyser med sin frånvaro, för med banan i munnen upptäcker nämligen det lilla monstret lösgodismontern på andra sidan och bestämmer sig för att banan går bort i alla lägen när det finns godis. Åter in på affären, springandes åt fel håll i kön, hittar än en gång en mamma, väser att nu är det färdighandlat, och lämnar över stormen åt mormor medan far i sitt anletes svett sysselsätter sig med att packa upp varor med ljusets hastighet, samt packar i dessa igen. Därefter bär det snabbt av hemåt och en trött storm viner i säng och somnar strax innan huvudet landar på kudden.
Stormen som varit inte så lite morsk var inte fullt så morsk under tåget och nöjde sig med att göra en Milli Vanilli och göra en, i ärlighetens namn, halvdan lipsync. Trots att Lusse lelle, denna klassiska låt som låter som en karaktär skapad av Sten-Åke Cederhök, har ylats fram de senaste veckorna lyste nämnda med sin frånvaro under tåget, och efter tre låtar bestämde sig barnet för att nu fick det vara bra och gick till gungorna och var rätt nöjd med det. Efter tåget var det dags för fika, på vägen in hade man pyntat med marschaller, eller som de heter på ren svenska "Akta händerna!", vilket var oerhört tjusigt men kanske lite naivt med tanke på det inte alltför föråldrade klientelet och deras arma föräldrar som fick kämpa mot mindre varelsers lustar att göra om scenen från "Flickan som lekte med elden", bara sådär.
Efter tåg, fikande och julavsked till pesonal fick far, mor och mormor den oerhört naiva idèn att ta barnet till centrum. Med nämnda händelse i tanke kan far konstatera såhär i efterhand att bada med pirayor, doppad i remouladsås hade varit ett bättre och mindre smärtfritt val. De första affärsbesöken gick lindrigt och berusade av övermod kom plötsligt tankar på att kanske halvt veckohandla på coop eller så. Det resulterade i en fullkomlig katastrof med en storm som gick fram likt ja,, dålig liknelse, men naturkatastrof är det närmaste ordet som dyker upp. Först in på affären är frukt.. stormen gillar frukt. Stormen gillar också att packa frukt i festliga påsar som man tar i rullar från en ställning. Och kanske inte nödvändigtvis då dra av påse för påse utan dra fram en sådär 5-10 meter av de rackarna. Så långt allting väl, smärre missöden och tanterna som fick äran att plocka potatis med den unge herrn kommer säkert ur sin traumatiska upplevelse med bara ett par års enkel terapi.
När stormen efter ett tag mer eller mindre raserat ett antal hyllor insåg alla inblandade att här måste det till en förändring. Far går och köper banan, tar emot en storm vid kassorna, sätter sig på en stol och inväntar övriga shopping-gardet. Enkel plan. I teorin. Vad som verkligen hände var: far köper banan, hindrar storm från att åka rullbandet, plockar ner herrn och betalar, ser hur samme herre springer iväg medan far väntar på växel, funderar på att säga något i stil med "Det är jämt så", men inser att 100kr för två bananer är hutlöst dyrt. Springer tillslut efter yrvädret och sätter sig och inväntar lugnet. Som lyser med sin frånvaro, för med banan i munnen upptäcker nämligen det lilla monstret lösgodismontern på andra sidan och bestämmer sig för att banan går bort i alla lägen när det finns godis. Åter in på affären, springandes åt fel håll i kön, hittar än en gång en mamma, väser att nu är det färdighandlat, och lämnar över stormen åt mormor medan far i sitt anletes svett sysselsätter sig med att packa upp varor med ljusets hastighet, samt packar i dessa igen. Därefter bär det snabbt av hemåt och en trött storm viner i säng och somnar strax innan huvudet landar på kudden.
måndag 12 december 2011
'tis the season to be jolly...
... falalalalala osv.. osv... den som skrev den raden har aldrig julbakat med en storm.
bloggen är tillbaks på egen begäran för att snabbt försöka återge episoden som vi kan kalla "julbak part 1" part 2 var tänkt att följa under morgondagen, men far är inte helt säker på om nerverna klarar ännu en påfrestning.
Kanske ett abrupt sätt att inleda, så låt oss spola bakåt och föreställ er någon slags berättarröst som återger senaste tidens detaljer. Far blev opererad för en månad sen eller så. Det resulterade i stränga order om inga lyft, inga nånting egentligen. Så beslutades att sista delen av året, dvs fr.om idag så spenderar storm och far den tillsammans i nån slags julig symbios i all härlig julglans där alla skrattar med pepsodentvita tänder i slutet. Så långt allting bra.. i teorin. För de som läst bloggen förut så vet ni att eftermiddagsvilan avskaffades till fördel för sovande barn runt 18-19. Så långt allt väl där också.. tills stormen bestämde sig för att bryta mönstret, göra uppror, revoltera, myteri... ja ni förstår. Kort sagt så bestämde sig barnet för att om inte mor och far sover så gör inte jag det heller vilket gjorde söndagskvällen ovanligt kort för undertecknad som snopet fick gå till sömns vid 22. Det hindrade dog inte en glad storm att slå upp de små blå vid 6.30 på morgonen och ropa tjoho och andra hurtigheter som en Gunde Svan på ecstasy.
Med den inledningen så är vi nu inne på operation julbak. Tjoho och hurtigheterna var som bortblåsta och kvar fanns endast ett grinigt humör och de där armarna som trots sin ringa storlek faktiskt når från köket till grannen på andra sidan gatan om så önskas. Far beslutade julkäckt att småkakor stod på schemat och inledde operation sirapskaka och kortintkaka. Till er som inte känner far så är en av sakerna att notera att en sockerbagare bor inte i den här lägenheten. På en bra dag skrapas en kladdkaka ihop som ett rent kirurgarbete med iskall precision. En dålig dag är det snarare risk att brandkåren får att göra.
Låt smöret bli rumsvarmt. Rör smör och strösocker till en jämn smet med elvisp. Där har vi första instruktionerna, och listigt konstaterade far att smöret och sockret "sover" och vill inte ha en storm som stör. Vilket fick till följd att stormen i någon slags faderlig roll började vagga bunken och sjunga lusselelle för densamma. Bakslag..bokstavligt talat. Efter att smöret tillslut fått sova klart inleddes en grann tango med elvispen. Far har sällan upprepat ordet "vänta" så många gånger i rad på en minut, och son har aldrig ignorerat det så många gånger. Elvispen förvandlades till ett dödligt vapen vilket bekräftar tesen om någon slags ondsint geni med en plan för världsherravälde vilken dag som helst. Det mesta av degen, smeten eller så återfanns dock på kakelplattorna och allting kunde slutföras utan problem. Eller utan problem kanske är mycket sagt.. men utan större problem.. eller ja, utan större problem är kanske mycket sagt det också, men med få problem.. eller ja.. ni förstår.
I skrivande stund är dock både sirapskakor och korintkakor avklarat och under morgondagen, eller när det nu blir, återstår pepparkakscupkakes och kärleksmums. Rapport kommer..
Over'n out.
bloggen är tillbaks på egen begäran för att snabbt försöka återge episoden som vi kan kalla "julbak part 1" part 2 var tänkt att följa under morgondagen, men far är inte helt säker på om nerverna klarar ännu en påfrestning.
Kanske ett abrupt sätt att inleda, så låt oss spola bakåt och föreställ er någon slags berättarröst som återger senaste tidens detaljer. Far blev opererad för en månad sen eller så. Det resulterade i stränga order om inga lyft, inga nånting egentligen. Så beslutades att sista delen av året, dvs fr.om idag så spenderar storm och far den tillsammans i nån slags julig symbios i all härlig julglans där alla skrattar med pepsodentvita tänder i slutet. Så långt allting bra.. i teorin. För de som läst bloggen förut så vet ni att eftermiddagsvilan avskaffades till fördel för sovande barn runt 18-19. Så långt allt väl där också.. tills stormen bestämde sig för att bryta mönstret, göra uppror, revoltera, myteri... ja ni förstår. Kort sagt så bestämde sig barnet för att om inte mor och far sover så gör inte jag det heller vilket gjorde söndagskvällen ovanligt kort för undertecknad som snopet fick gå till sömns vid 22. Det hindrade dog inte en glad storm att slå upp de små blå vid 6.30 på morgonen och ropa tjoho och andra hurtigheter som en Gunde Svan på ecstasy.
Med den inledningen så är vi nu inne på operation julbak. Tjoho och hurtigheterna var som bortblåsta och kvar fanns endast ett grinigt humör och de där armarna som trots sin ringa storlek faktiskt når från köket till grannen på andra sidan gatan om så önskas. Far beslutade julkäckt att småkakor stod på schemat och inledde operation sirapskaka och kortintkaka. Till er som inte känner far så är en av sakerna att notera att en sockerbagare bor inte i den här lägenheten. På en bra dag skrapas en kladdkaka ihop som ett rent kirurgarbete med iskall precision. En dålig dag är det snarare risk att brandkåren får att göra.
Låt smöret bli rumsvarmt. Rör smör och strösocker till en jämn smet med elvisp. Där har vi första instruktionerna, och listigt konstaterade far att smöret och sockret "sover" och vill inte ha en storm som stör. Vilket fick till följd att stormen i någon slags faderlig roll började vagga bunken och sjunga lusselelle för densamma. Bakslag..bokstavligt talat. Efter att smöret tillslut fått sova klart inleddes en grann tango med elvispen. Far har sällan upprepat ordet "vänta" så många gånger i rad på en minut, och son har aldrig ignorerat det så många gånger. Elvispen förvandlades till ett dödligt vapen vilket bekräftar tesen om någon slags ondsint geni med en plan för världsherravälde vilken dag som helst. Det mesta av degen, smeten eller så återfanns dock på kakelplattorna och allting kunde slutföras utan problem. Eller utan problem kanske är mycket sagt.. men utan större problem.. eller ja, utan större problem är kanske mycket sagt det också, men med få problem.. eller ja.. ni förstår.
I skrivande stund är dock både sirapskakor och korintkakor avklarat och under morgondagen, eller när det nu blir, återstår pepparkakscupkakes och kärleksmums. Rapport kommer..
Over'n out.
lördag 26 november 2011
"Their vision is based on movement"
Det har tydligen gått fyra månader sedan senaste inlägg. Alltså var det där med bot och bättring inget för undertecknad. Efter att flera undrat om stormens återkomst (som om ni inte har märkt honom...) och vad som händer är bloggen tillbaks on demand. Fancy indeed.
Vad som bör tilläggas är att anledningen till att undertecknad, far i huset, skadeaneraren, ni får välja namn, tar långa pauser beror inte på långa vistelser på annan ort med herrar i vita rockar som man annars skulle kunna tro. Utan att om det missas en eller två dagar av bloggande har det helt enkelt hänt för mycket för att skriva om. Det blir en ny "Brott och straff" och av någon anledning vill inte far behöva ändra namn till Dostojevskij eller något annat käckt. Skadesaneraren förresten... nu såhär i efterhand känns det lite malplacerat att kalla sig skadesaneraren efter stormen. Det blir lite som att kalla en pilot för taxi-chaufför...
Så, en sammanfattning av senaste månadernas händelser: Stormen har börjat dagis. Eller börjat och börjat, han är där lite av och till då hans sjukdomsbild gör att det funderas om det tillverkas någon slags kärnvapen i lokalerna. Eller om han har osedvanligt dåliga gener... nej kärnvapen måste det vara.
När han väl är där är han drillad och rättar sig fint i ledet. Förmodligen har damerna som har hand om honom tidigare jobbat för främlingslegionen eller Spetsnaz och är vana vid närstrider. Det här fungerar ypperligt då stormen är blott en spillra av sitt forna jag när han kommer hem. Ett par timmar av en mild bris är fullt hanterbart, och därefter en trött storm i säng.
Men...
Tydligen så vill inte det där stället ha öppet varje dag i veckan utan lördag och söndag är mor och far lämnade helt åt sitt öde. Då passar stormen på att ta igen för förlorad tid och att vakna vid sju på morgonen är som att utomstående betrakta Jurassic park för första gången. Spänningen när mor och far blundar hårt och viskar till varandra "Hold still... their vision is based on movement", är en sann nagelbitare. Till skillnad från filmen så vinner dock den illasinnade dinosauriestormen varje gång, och när det vrålas "fukooooooss!!" är striden över och dinosaurierna tog över världen. Vid frukost kommer sedan nästa punkt på agendan. Det är en rolig lek där mor och far upprepar saker in absurdum och stormen kollar hur många gånger han kan feltolka det.
Dagens feltolkningar i urval:
"Gå och sätt dig i din stol." Ett enkelt kommando som normalt brukar fungera. Denna lördag tolkades det dock, inte alldeles konstigt.. det är ju bra nära, till "Gå och ställ dig i hundens vattenskål".
"Vill du ha ost på smörgåsen?" En fråga som normalt kan besvaras, och som brukar resultera i ett enkelt ja. Så också denna dag, med följden att stormen fick ett utbrott över utebliven skinka. Jodåsåattee...
"Sitt stilla i stolen!" Det här är stormens favorit. Den kan och bör feltolkas varje gång. Normalt sett är sitt stilla i stolen rentav en invit för att göra en Houdini, krångla sig ur stolen, och upp på bordet och slå ett snabbt slag på kökslampan och lysa av glädje. Till skillnad från kökslampan som för länge sedan gett upp och i absolut protest slutat lysa. Still stilla i stolen kan också innebära samma Houdini-trick, men resultera i ett äventyr på golvet och riva ner något på bänken. Gärna tidigare nämnda hunds vattenskål så att det som verkade vara ungefär en halvliter vatten expanderar och förvandlas överraskande till Atlanten över golvet.
"Lägg dig nu och sov." Ännu en favorit som gärna tolkas på valfritt sätt. Ett urval är: slå lite i lampan, dra i en sladd. Klättra snabbt ner på golvet och dra ut lådor, jaga katten osv. Väldigt få gånger tolkas den faktiskt till ursprungskommandot även om tröttheten gör stormen närmast radiostyrd.
Där är en bråkdel av senaste tiden, och så undras det varför det inte skrivs när det missats ett par dagar...
Vad som bör tilläggas är att anledningen till att undertecknad, far i huset, skadeaneraren, ni får välja namn, tar långa pauser beror inte på långa vistelser på annan ort med herrar i vita rockar som man annars skulle kunna tro. Utan att om det missas en eller två dagar av bloggande har det helt enkelt hänt för mycket för att skriva om. Det blir en ny "Brott och straff" och av någon anledning vill inte far behöva ändra namn till Dostojevskij eller något annat käckt. Skadesaneraren förresten... nu såhär i efterhand känns det lite malplacerat att kalla sig skadesaneraren efter stormen. Det blir lite som att kalla en pilot för taxi-chaufför...
Så, en sammanfattning av senaste månadernas händelser: Stormen har börjat dagis. Eller börjat och börjat, han är där lite av och till då hans sjukdomsbild gör att det funderas om det tillverkas någon slags kärnvapen i lokalerna. Eller om han har osedvanligt dåliga gener... nej kärnvapen måste det vara.
När han väl är där är han drillad och rättar sig fint i ledet. Förmodligen har damerna som har hand om honom tidigare jobbat för främlingslegionen eller Spetsnaz och är vana vid närstrider. Det här fungerar ypperligt då stormen är blott en spillra av sitt forna jag när han kommer hem. Ett par timmar av en mild bris är fullt hanterbart, och därefter en trött storm i säng.
Men...
Tydligen så vill inte det där stället ha öppet varje dag i veckan utan lördag och söndag är mor och far lämnade helt åt sitt öde. Då passar stormen på att ta igen för förlorad tid och att vakna vid sju på morgonen är som att utomstående betrakta Jurassic park för första gången. Spänningen när mor och far blundar hårt och viskar till varandra "Hold still... their vision is based on movement", är en sann nagelbitare. Till skillnad från filmen så vinner dock den illasinnade dinosauriestormen varje gång, och när det vrålas "fukooooooss!!" är striden över och dinosaurierna tog över världen. Vid frukost kommer sedan nästa punkt på agendan. Det är en rolig lek där mor och far upprepar saker in absurdum och stormen kollar hur många gånger han kan feltolka det.
Dagens feltolkningar i urval:
"Gå och sätt dig i din stol." Ett enkelt kommando som normalt brukar fungera. Denna lördag tolkades det dock, inte alldeles konstigt.. det är ju bra nära, till "Gå och ställ dig i hundens vattenskål".
"Vill du ha ost på smörgåsen?" En fråga som normalt kan besvaras, och som brukar resultera i ett enkelt ja. Så också denna dag, med följden att stormen fick ett utbrott över utebliven skinka. Jodåsåattee...
"Sitt stilla i stolen!" Det här är stormens favorit. Den kan och bör feltolkas varje gång. Normalt sett är sitt stilla i stolen rentav en invit för att göra en Houdini, krångla sig ur stolen, och upp på bordet och slå ett snabbt slag på kökslampan och lysa av glädje. Till skillnad från kökslampan som för länge sedan gett upp och i absolut protest slutat lysa. Still stilla i stolen kan också innebära samma Houdini-trick, men resultera i ett äventyr på golvet och riva ner något på bänken. Gärna tidigare nämnda hunds vattenskål så att det som verkade vara ungefär en halvliter vatten expanderar och förvandlas överraskande till Atlanten över golvet.
"Lägg dig nu och sov." Ännu en favorit som gärna tolkas på valfritt sätt. Ett urval är: slå lite i lampan, dra i en sladd. Klättra snabbt ner på golvet och dra ut lådor, jaga katten osv. Väldigt få gånger tolkas den faktiskt till ursprungskommandot även om tröttheten gör stormen närmast radiostyrd.
Där är en bråkdel av senaste tiden, och så undras det varför det inte skrivs när det missats ett par dagar...
måndag 11 juli 2011
Ondska i stereo
Måndag morgon, och det kan konstateras att sömnen fungerande något bättre denna natt än föregående. Klockan 06.00 slog odjuret upp de små blå ögonen och gick från 0-100 i en fart som skulle gjort sportbilstillverkade gröna av avund. Av någon anledning tycks både far och mor likna en hinderbana av något slag. En hinderbana som måste forceras till varje pris. Det klättras och klängs i en väldig fart, men plötsligt är det alldeles tyst. Den tystnaden får snabbt en sömndrucken far att bli klarvaken i hast. Därefter hörs ett skrapande ljus och ett tyst "oj oj oj". Där går startskottet och far hinner snabbt som möjligt förhindra något som skulle rubriceras som en "Diskrelaterad olycka". Något som Folksam inte skulle se med blida ögon på.
Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."
Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.
Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.
Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet) med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?
Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.
Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.
Stormen vs T 1-0
Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."
Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.
Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.
Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet) med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?
Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.
Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.
Stormen vs T 1-0
söndag 10 juli 2011
Shower with a maniac
I den här värmeböljan som råder just nu har pappa storm intagit en närmast flytande form. Detsamma gäller inte stormen som håller igång non stop ändå. Men på mornarna märks arvsanlagen som tydligast då far och son flyter ut i hallen tillsammans och far inser att här behövs det dusch för att kyla ner sig med och klara av ännu en dags kaos.
Duschstunden är en intressant stund och en tid då stormen visar sitt rätta jag. Då stormen sällan är stilla är enklaste varianten att helt sonika sätta sig direkt på golvet. Det finns ingen duschkabin, inget badkar eller så. Bara golv och duschdraperier. Ultimat läge för en storm att springa runt, och därav en absolut nödvändighet att sätta sig och visa hur kul det är på just den här fläcken. När stormen väl satt sig och nöjt får kontroll över duschslangen inleds opeation vattentortyr. Den går ut på att stormen snabbt höjer upp munstycket i ansiktet på sin stackars far, som pustar och frustar och mellan kvävningarna konstaterar att odjuret mitt emot sitter och gapskrattar åt honom. Försöker man ta slangen ifrån honom startar operation mistlur, varav man får väga in om det är kvävning/dränkning eller permanenta hörselskador som är grejen idag. Oftast slutar det med att stormen får slangen tillbaks och proceduren upprepas. Det hela pågår i cirka 10 minuter, tills det är dags att löddra in stormen i bamsetvål. Hurvida det är trevligt att lukta Bamse eller inte har ännu inte framgått.
Under löddringen passar far på att leta efter de tre gömda sexorna som borde finnas i stormens huvud, men än så länge har inte en enda återfunnits. Förmodligen handlar det om en uppgraderad modell där sexorna finns som streckkoder maskerade till små rynkor eller något. Men alldeles säkert finns de där.
Det kan även meddelas att operation No sleep 'til bedtime än en gång fungerat. Vid 19 bedarrade stormen och kvällsmaten intogs gäspande. Nu återstår bara att se om fenomenet med en tidig morgonstorm återkommer...
Dusch vs far 1-0
Duschstunden är en intressant stund och en tid då stormen visar sitt rätta jag. Då stormen sällan är stilla är enklaste varianten att helt sonika sätta sig direkt på golvet. Det finns ingen duschkabin, inget badkar eller så. Bara golv och duschdraperier. Ultimat läge för en storm att springa runt, och därav en absolut nödvändighet att sätta sig och visa hur kul det är på just den här fläcken. När stormen väl satt sig och nöjt får kontroll över duschslangen inleds opeation vattentortyr. Den går ut på att stormen snabbt höjer upp munstycket i ansiktet på sin stackars far, som pustar och frustar och mellan kvävningarna konstaterar att odjuret mitt emot sitter och gapskrattar åt honom. Försöker man ta slangen ifrån honom startar operation mistlur, varav man får väga in om det är kvävning/dränkning eller permanenta hörselskador som är grejen idag. Oftast slutar det med att stormen får slangen tillbaks och proceduren upprepas. Det hela pågår i cirka 10 minuter, tills det är dags att löddra in stormen i bamsetvål. Hurvida det är trevligt att lukta Bamse eller inte har ännu inte framgått.
Under löddringen passar far på att leta efter de tre gömda sexorna som borde finnas i stormens huvud, men än så länge har inte en enda återfunnits. Förmodligen handlar det om en uppgraderad modell där sexorna finns som streckkoder maskerade till små rynkor eller något. Men alldeles säkert finns de där.
Det kan även meddelas att operation No sleep 'til bedtime än en gång fungerat. Vid 19 bedarrade stormen och kvällsmaten intogs gäspande. Nu återstår bara att se om fenomenet med en tidig morgonstorm återkommer...
Dusch vs far 1-0
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)