"Midvinternattens köld är hård, ute är regn och dimma.
Alla borde sova i enslig gård, men Stormen har rasat en timma.
Månen vandrar sin tysta ban, Stormen har glatt på en diskbänk fått span.
Gatlyktans sken emot taken. Äntligen, far är nu vaken!"
I skrivande stund faller faktiskt snön, men då utsidan mer påminner om ett regntugnt oktober får far själv liva upp julstämningen efter eget huvud. Två dagars bakande tar på krafter, och den tredje dagen som skulle gå i lugnet och fridens tecken fick ett raskt bakslag redan i inledningen av dagen när far snörvlande öppnade ögonen och konstaterade att här var en sån där förkylning på gång. Frid och lugn hade i allra högsta grad varit behövligt, men stormen, som den goda son han var, tyckte snarare att här behövs motion åt gubbstrutten varpå han la in en överväxel redan i inledningen av dagen.
Mor såg nöden och gick snällt med yrvädret till öppna förskolan med förhoppningen att han där skulle yra av sig och kanske sitta snällt sisådär 10% av tiden efter äventyret. Så blev det inte...
Stormen provar just nu tålamodet med potträning och lämnar rätt ofta tudelade beskd om behovet att kissa eller inte. Rätt ofta anser han det finns enormt behov att besöka toa, men hamnar istället i kramkalas med torktumlarens luddfilter med resultatet att han ser ut som en enorm dammtuss. Däremot när behovet finns tycks han knappt märka det själv och slår glatt en drill lite här och var. Detta fick far bevis på igår då han suckande hittade stormen i köket i full färd med att ta ut en sån där klassisk glasburk man använder till marmelad och speciellt tjusig sylt och slå nämna drill. Den burken måste blivit negativt överraskad över resultatet att gå från accessoar till lyxmarmelad till en genomskinlig pissoar.
Då far klokt nog såg var dagen barkade hän fick han en plötslig psykos och blev med ens ordentligt verklighetsfrånvänd och bestämde sig för att det måhända var dags för julbaks part 3. Om tvåan aldrig slår i en uppföljare är det ingenting mot vad trean gör. Dagens tema var mjuk pepparkaka, och grundproblematiken var än en gång vara eller inte vara med form. Då far saknade en liten avlång form bestämde han sig för att en stor rund nästan alldeles säkert går lika bra. Här syns tydliga tecken på psykosens inverkan av sinnet.
Inledande fasen med rumsvarmt smör missades och det blev lite si och så med den detaljen. Far tänkte för sig själv att det beror väl faktiskt på lite i vems rum man är. Smöret var alltså rumsvarmt för pälsklädda Inuiter med sitt säte i halvrunda igloos. Särskilt poröst blev det förresten aldrig heller, men det räddades med ett genuint handarbete av stormen som knäckte ägg av hjärtans lust. Det tog för övrigt bara ett par minuter att få bort äggskalet, och efter det några minuter till att torka upp mjölblandningen och göra ny. Efter mjölblandningens skapande blev det en snabb repris av operation äggskal som än en gång hade letat sig upp i skålen. Undertecknad funderade starkt på att korrigera receptet och sätta i egen pärm för framtida påminnelser av nämna händelser: "Arbetstid 10 min (20 med storm)", men avbröts abrupt i tankarna av en tjurig storm som krävde att få sleva ner smeten i formen och bokstavligt talat slänga in det i ugnen.
Under tiden eländet befann sig i ugnen tänkte far att nu... nu är det dags för Barnkanalen att göra sitt och låta far gå och fixa tvätten ifred utan stormiga stormar och kladdiga kakor. Pappamysigt viktes tvätten ihop på nolltid, men tankarna blev konstant avbrutna av ett brusande ljud som påminde alltför tydligt om rinnande vatten. Smygandes runt hörnet dök far upp i köket och hann precis lyckas beskåda vad som stormen avsåg vara "Operation bada i diskho på egen hand". Med diskborsten i högsta hugg gjorde den djärve unge mannen sig redo för att tvaga sin kropp i iskallt vatten endast iförd en up & go blöja och ett alldeles för glatt humör. Det hela lyckades dock avstyras i tid, och även om det tjurades rätt friskt i några minuter sken stormen snabbt upp när det utlovades hemlagade köttbullar till middag. Ännu ett smått psykotiskt drag av en övertrött far med alltför mycket fritid till städning.
Köttbullesmet drogs snabbt ihop och nöjt tänkte far att rulla köttbullar kan väl kanske kanaljen bidra med.
Fel. Så fel.
Medan far rullade köttbullar sysselsatte sig stormen med att göra mellanvariant av rulla och kladda, även om det i rättvisans namn mest var kladdande. Kladdet torkades förnöjt sedan av på såväl tröja och i hår, och far som chockerad tittade på med köttbullskladdiga händer tänkte att det här händer inte, det här är en dålig dröm, och snart vaknar jag i ungdomssäng, bakis och med siktet ställt mot lokala pizzerian. Trots ihärdigt önskande lyste dock lokala pizzerian med sin frånvaro och efter köttbullsstekande fick far snabbt ringa upp en assisterande farmor som kunde sysselsätta det lilla monstret i fem minuter medan far snabbt drog ihop en variant av potatismos. Som tack för lånet av telefonen ställde stormen om hela ringlayouten och såg till att far hädanefter har högtalartelefon inställd som standard när han ringer upp någon. Far vet fortfarande inte hur den unge it-gurun lyckades eller hur man ens får tillbaks de gamla inställningarna...
Det hela bättrades definitivt inte på av mor som fnittrade glatt när hon hörde om dagens bravader, och tyckte att stormen var en påhittig en.. jodu.. påhittig som en hel terroristorganisation med siktet inställt på att ta ner en nation. Skillnaden var bara att stormen sätter sina planer i verket och tar inga gisslan.
Over'n out
lördag 17 december 2011
torsdag 15 december 2011
Bruna kakor med glasyr och kokos.
Som om inte en dags julbak och ett luciafirande var nog så insåg undertecknad, yours truly, ja ni fattar.. att det hade utlovats ett julbak part 2, en gastkramande fortsättning på denna kamp mellan människa och natur. Nature channel i sitt esse. Topic var kärleksmums, eller som far helt enkelt kallar dem: bruna kakor med glasyr och kokos. Det verkar meningslöst att inte kalla saker för vad det är. Även om glasyr nog kan vara kärlek på många sätt, men knappast den torra kakan under. Kan det rentav vara så att kakan inte ska vara torr? Att något gått snett? Nåväl..
Mamma storm tyckte att kakorna som bakades senast var "helt ok", vilket i fars ögon är lika med att få nobelpris i småkakor. Full av övermod och stolta tankar gav han sig därför på kärleksmums, eller ja. Brun kaka med glasyr och kokos. Vi kan förtkorta det hela med BKMGOK, eller ja kanske kalla det kärleksmums vid närmare eftertanke. Smeten (?) gjordes med hjälp av en entusiastisk storm till tvååring som glatt hejade på en stolt far. Inga större incidenter här. Kanske bara att elvispen användes som ett massförtörelsevapen och den drabbade var ett kilo margarin. Men bagateller när allting går enligt planerna. Och såhär i efterhand kanske inte enormt överdimensionerad form inte var bästa lösningen då kakan i sig blev sådär 1 cm tjock. Men i sanningens namn så är det glasyren man är ute efter. Det här var definitivt mantrat för far som modigt bättrade på det lite tama receptet och gjorde dubbel sats av glasyr eftersom det av någon anledning aldrig räcker. Räcker gjorde det med dubbel sats kan tilläggas. Faktiskt så mycket räcker att det aldrig riktigt ville stelna. Sett i ett bakåtperspektiv försvarar sig undertecknad med att kladdkaka är kladdigt och massor av folk äter det. Och att äta kärleksmums med sked för att glasyrbeståndet är alltför häftigt borde vara var mans dröm.
Nej, rättighet!
Mor försökte in i det längsta att hitta något positivt, men har i skrivande stund inte ens försökt sig på att äta en smula av kakan, som dock äts glatt av stormen. Med sked ska tilläggas. Han försökte även med elvispen, men ja. Ett kilo margarin som fastnar i visparna är inget mot en halv form kärleksmums kan vi säga.
Tankar fanns även på pepparkakscupkakes, men far började inse sina begränsningar och att han inte på något sätt blivit döpt, eller ens kallad Leila någon gång och att cupkakes kanske inte var för honom. Sen fanns det ingen färskost heller. Även det bidrog. Ridå ner kort sagt.
Efter bak, ätning osv har stormen antagit formen av någon slags brunt monster, och inte den bra sorten som i Scooby doo utan den lortiga varianten som inga tecknade tanter städar upp efter. Fingrar började pekas åt fars håll, och på något sätt var det tydligen hans fel att monstret var brunt. Som om han gav honom en sked och kaka. Ja, kanske skeden då, men ingen kaka, och inte mycket i alla fall.
Så som något slags straff och ett sätt att säga ajabaja fick far än en gång den förnämliga äran att följa stormen till duschen för att helt enkelt göra människa av honom igen. Ni som läst tidigare vet att duschning med storm är lite av en mobbningskampanj och duschrummen i högstadiet allover again. Det kan meddelas att detta blivit värre. Stormen lever nämligen efter devisen Min, Mitt, Mina. Far tänkte liva upp duschningarna genom att ta med två st plastskålar in i duschen, mest för att kunna hälla vatten över sig själv medan den snikna ungen sitter och håller inne med allt varmvatten medans hans arma fader förfryser med alltmer ledsen min. Så har det dock inte utvecklat sig. Istället har stormen insett potentialen i dessa verktyg och gjort dem till en del av sin unika vattentortyr. Utrustad med en liten skål och en stor skål fyller han dessa med vatten, häller över fars huvud och kör därefter läget Högtryck på duschmunstycket och håller cirka fem cm från det oskyldiga offrets ansikte. Försöker det stackars offret ta skålarna hörs ett vrål i stil med: "Mina!!!!" och för att undvika att odjuret inte ska hoppa ur duschen och ta en tur bort till torktumlaren för en stunds umgänge med luddfiltret i denne tvingas far trumpet lämna tillbaks skålarna.
Senaste nytt är också varianten där far, i ett försök att lätta upp stämningen, iklädde sig största skålen som hatt och ådrog stora skratt. Detta var en succè de första försöken men blev efterhand istället en del av inslaget där far tvingas sitta med skål på huvudet medans son duschar ansiktet för fullt och kiknar av skratt. Ett par gånger har försökt gjorts att hålla för ansiktet med händerna, men resultatet av detta blir sura utrop i stil med "Nej nej nej!!", och därefter bänds händerna isär och vattnet är där igen medans det lilla odjuret hånskrattar med en demons väna stämma. Börjar bli rätt säker på att de här scenerna är eller var stående inslag på Guantanamo bay.
Over'n out!
Mamma storm tyckte att kakorna som bakades senast var "helt ok", vilket i fars ögon är lika med att få nobelpris i småkakor. Full av övermod och stolta tankar gav han sig därför på kärleksmums, eller ja. Brun kaka med glasyr och kokos. Vi kan förtkorta det hela med BKMGOK, eller ja kanske kalla det kärleksmums vid närmare eftertanke. Smeten (?) gjordes med hjälp av en entusiastisk storm till tvååring som glatt hejade på en stolt far. Inga större incidenter här. Kanske bara att elvispen användes som ett massförtörelsevapen och den drabbade var ett kilo margarin. Men bagateller när allting går enligt planerna. Och såhär i efterhand kanske inte enormt överdimensionerad form inte var bästa lösningen då kakan i sig blev sådär 1 cm tjock. Men i sanningens namn så är det glasyren man är ute efter. Det här var definitivt mantrat för far som modigt bättrade på det lite tama receptet och gjorde dubbel sats av glasyr eftersom det av någon anledning aldrig räcker. Räcker gjorde det med dubbel sats kan tilläggas. Faktiskt så mycket räcker att det aldrig riktigt ville stelna. Sett i ett bakåtperspektiv försvarar sig undertecknad med att kladdkaka är kladdigt och massor av folk äter det. Och att äta kärleksmums med sked för att glasyrbeståndet är alltför häftigt borde vara var mans dröm.
Nej, rättighet!
Mor försökte in i det längsta att hitta något positivt, men har i skrivande stund inte ens försökt sig på att äta en smula av kakan, som dock äts glatt av stormen. Med sked ska tilläggas. Han försökte även med elvispen, men ja. Ett kilo margarin som fastnar i visparna är inget mot en halv form kärleksmums kan vi säga.
Tankar fanns även på pepparkakscupkakes, men far började inse sina begränsningar och att han inte på något sätt blivit döpt, eller ens kallad Leila någon gång och att cupkakes kanske inte var för honom. Sen fanns det ingen färskost heller. Även det bidrog. Ridå ner kort sagt.
Efter bak, ätning osv har stormen antagit formen av någon slags brunt monster, och inte den bra sorten som i Scooby doo utan den lortiga varianten som inga tecknade tanter städar upp efter. Fingrar började pekas åt fars håll, och på något sätt var det tydligen hans fel att monstret var brunt. Som om han gav honom en sked och kaka. Ja, kanske skeden då, men ingen kaka, och inte mycket i alla fall.
Så som något slags straff och ett sätt att säga ajabaja fick far än en gång den förnämliga äran att följa stormen till duschen för att helt enkelt göra människa av honom igen. Ni som läst tidigare vet att duschning med storm är lite av en mobbningskampanj och duschrummen i högstadiet allover again. Det kan meddelas att detta blivit värre. Stormen lever nämligen efter devisen Min, Mitt, Mina. Far tänkte liva upp duschningarna genom att ta med två st plastskålar in i duschen, mest för att kunna hälla vatten över sig själv medan den snikna ungen sitter och håller inne med allt varmvatten medans hans arma fader förfryser med alltmer ledsen min. Så har det dock inte utvecklat sig. Istället har stormen insett potentialen i dessa verktyg och gjort dem till en del av sin unika vattentortyr. Utrustad med en liten skål och en stor skål fyller han dessa med vatten, häller över fars huvud och kör därefter läget Högtryck på duschmunstycket och håller cirka fem cm från det oskyldiga offrets ansikte. Försöker det stackars offret ta skålarna hörs ett vrål i stil med: "Mina!!!!" och för att undvika att odjuret inte ska hoppa ur duschen och ta en tur bort till torktumlaren för en stunds umgänge med luddfiltret i denne tvingas far trumpet lämna tillbaks skålarna.
Senaste nytt är också varianten där far, i ett försök att lätta upp stämningen, iklädde sig största skålen som hatt och ådrog stora skratt. Detta var en succè de första försöken men blev efterhand istället en del av inslaget där far tvingas sitta med skål på huvudet medans son duschar ansiktet för fullt och kiknar av skratt. Ett par gånger har försökt gjorts att hålla för ansiktet med händerna, men resultatet av detta blir sura utrop i stil med "Nej nej nej!!", och därefter bänds händerna isär och vattnet är där igen medans det lilla odjuret hånskrattar med en demons väna stämma. Börjar bli rätt säker på att de här scenerna är eller var stående inslag på Guantanamo bay.
Over'n out!
11 nätter före jul
Det borde bjudits på julbak part 2 idag. Intentionen fanns definitivt där. En peppad far som i någon slags adrenalinkick gastade saker för sig själv som "Nu kör vi!!" och "Kom igen nu då!!". Ja, i huvudet då alltså. Att uttala orden hade varit att lägga en förbannelse över sig och smädelser hade rasat i mängd från mor i stugan. Eller lägenheten. Men... för det finns alltid ett men. Stormen hade ett inplanerat luciafirande att ta tag i. Stomen skulle vara pepparkaksgubbe vilket ger far blandade känslor, för rätt som det är så bryter nån normen och ska vara lussekatt och nån annan en köttbulle eller så och rätt som det är så står ett helt julbord och sjunger Staffan var en stalledräng.
Stormen som varit inte så lite morsk var inte fullt så morsk under tåget och nöjde sig med att göra en Milli Vanilli och göra en, i ärlighetens namn, halvdan lipsync. Trots att Lusse lelle, denna klassiska låt som låter som en karaktär skapad av Sten-Åke Cederhök, har ylats fram de senaste veckorna lyste nämnda med sin frånvaro under tåget, och efter tre låtar bestämde sig barnet för att nu fick det vara bra och gick till gungorna och var rätt nöjd med det. Efter tåget var det dags för fika, på vägen in hade man pyntat med marschaller, eller som de heter på ren svenska "Akta händerna!", vilket var oerhört tjusigt men kanske lite naivt med tanke på det inte alltför föråldrade klientelet och deras arma föräldrar som fick kämpa mot mindre varelsers lustar att göra om scenen från "Flickan som lekte med elden", bara sådär.
Efter tåg, fikande och julavsked till pesonal fick far, mor och mormor den oerhört naiva idèn att ta barnet till centrum. Med nämnda händelse i tanke kan far konstatera såhär i efterhand att bada med pirayor, doppad i remouladsås hade varit ett bättre och mindre smärtfritt val. De första affärsbesöken gick lindrigt och berusade av övermod kom plötsligt tankar på att kanske halvt veckohandla på coop eller så. Det resulterade i en fullkomlig katastrof med en storm som gick fram likt ja,, dålig liknelse, men naturkatastrof är det närmaste ordet som dyker upp. Först in på affären är frukt.. stormen gillar frukt. Stormen gillar också att packa frukt i festliga påsar som man tar i rullar från en ställning. Och kanske inte nödvändigtvis då dra av påse för påse utan dra fram en sådär 5-10 meter av de rackarna. Så långt allting väl, smärre missöden och tanterna som fick äran att plocka potatis med den unge herrn kommer säkert ur sin traumatiska upplevelse med bara ett par års enkel terapi.
När stormen efter ett tag mer eller mindre raserat ett antal hyllor insåg alla inblandade att här måste det till en förändring. Far går och köper banan, tar emot en storm vid kassorna, sätter sig på en stol och inväntar övriga shopping-gardet. Enkel plan. I teorin. Vad som verkligen hände var: far köper banan, hindrar storm från att åka rullbandet, plockar ner herrn och betalar, ser hur samme herre springer iväg medan far väntar på växel, funderar på att säga något i stil med "Det är jämt så", men inser att 100kr för två bananer är hutlöst dyrt. Springer tillslut efter yrvädret och sätter sig och inväntar lugnet. Som lyser med sin frånvaro, för med banan i munnen upptäcker nämligen det lilla monstret lösgodismontern på andra sidan och bestämmer sig för att banan går bort i alla lägen när det finns godis. Åter in på affären, springandes åt fel håll i kön, hittar än en gång en mamma, väser att nu är det färdighandlat, och lämnar över stormen åt mormor medan far i sitt anletes svett sysselsätter sig med att packa upp varor med ljusets hastighet, samt packar i dessa igen. Därefter bär det snabbt av hemåt och en trött storm viner i säng och somnar strax innan huvudet landar på kudden.
Stormen som varit inte så lite morsk var inte fullt så morsk under tåget och nöjde sig med att göra en Milli Vanilli och göra en, i ärlighetens namn, halvdan lipsync. Trots att Lusse lelle, denna klassiska låt som låter som en karaktär skapad av Sten-Åke Cederhök, har ylats fram de senaste veckorna lyste nämnda med sin frånvaro under tåget, och efter tre låtar bestämde sig barnet för att nu fick det vara bra och gick till gungorna och var rätt nöjd med det. Efter tåget var det dags för fika, på vägen in hade man pyntat med marschaller, eller som de heter på ren svenska "Akta händerna!", vilket var oerhört tjusigt men kanske lite naivt med tanke på det inte alltför föråldrade klientelet och deras arma föräldrar som fick kämpa mot mindre varelsers lustar att göra om scenen från "Flickan som lekte med elden", bara sådär.
Efter tåg, fikande och julavsked till pesonal fick far, mor och mormor den oerhört naiva idèn att ta barnet till centrum. Med nämnda händelse i tanke kan far konstatera såhär i efterhand att bada med pirayor, doppad i remouladsås hade varit ett bättre och mindre smärtfritt val. De första affärsbesöken gick lindrigt och berusade av övermod kom plötsligt tankar på att kanske halvt veckohandla på coop eller så. Det resulterade i en fullkomlig katastrof med en storm som gick fram likt ja,, dålig liknelse, men naturkatastrof är det närmaste ordet som dyker upp. Först in på affären är frukt.. stormen gillar frukt. Stormen gillar också att packa frukt i festliga påsar som man tar i rullar från en ställning. Och kanske inte nödvändigtvis då dra av påse för påse utan dra fram en sådär 5-10 meter av de rackarna. Så långt allting väl, smärre missöden och tanterna som fick äran att plocka potatis med den unge herrn kommer säkert ur sin traumatiska upplevelse med bara ett par års enkel terapi.
När stormen efter ett tag mer eller mindre raserat ett antal hyllor insåg alla inblandade att här måste det till en förändring. Far går och köper banan, tar emot en storm vid kassorna, sätter sig på en stol och inväntar övriga shopping-gardet. Enkel plan. I teorin. Vad som verkligen hände var: far köper banan, hindrar storm från att åka rullbandet, plockar ner herrn och betalar, ser hur samme herre springer iväg medan far väntar på växel, funderar på att säga något i stil med "Det är jämt så", men inser att 100kr för två bananer är hutlöst dyrt. Springer tillslut efter yrvädret och sätter sig och inväntar lugnet. Som lyser med sin frånvaro, för med banan i munnen upptäcker nämligen det lilla monstret lösgodismontern på andra sidan och bestämmer sig för att banan går bort i alla lägen när det finns godis. Åter in på affären, springandes åt fel håll i kön, hittar än en gång en mamma, väser att nu är det färdighandlat, och lämnar över stormen åt mormor medan far i sitt anletes svett sysselsätter sig med att packa upp varor med ljusets hastighet, samt packar i dessa igen. Därefter bär det snabbt av hemåt och en trött storm viner i säng och somnar strax innan huvudet landar på kudden.
måndag 12 december 2011
'tis the season to be jolly...
... falalalalala osv.. osv... den som skrev den raden har aldrig julbakat med en storm.
bloggen är tillbaks på egen begäran för att snabbt försöka återge episoden som vi kan kalla "julbak part 1" part 2 var tänkt att följa under morgondagen, men far är inte helt säker på om nerverna klarar ännu en påfrestning.
Kanske ett abrupt sätt att inleda, så låt oss spola bakåt och föreställ er någon slags berättarröst som återger senaste tidens detaljer. Far blev opererad för en månad sen eller så. Det resulterade i stränga order om inga lyft, inga nånting egentligen. Så beslutades att sista delen av året, dvs fr.om idag så spenderar storm och far den tillsammans i nån slags julig symbios i all härlig julglans där alla skrattar med pepsodentvita tänder i slutet. Så långt allting bra.. i teorin. För de som läst bloggen förut så vet ni att eftermiddagsvilan avskaffades till fördel för sovande barn runt 18-19. Så långt allt väl där också.. tills stormen bestämde sig för att bryta mönstret, göra uppror, revoltera, myteri... ja ni förstår. Kort sagt så bestämde sig barnet för att om inte mor och far sover så gör inte jag det heller vilket gjorde söndagskvällen ovanligt kort för undertecknad som snopet fick gå till sömns vid 22. Det hindrade dog inte en glad storm att slå upp de små blå vid 6.30 på morgonen och ropa tjoho och andra hurtigheter som en Gunde Svan på ecstasy.
Med den inledningen så är vi nu inne på operation julbak. Tjoho och hurtigheterna var som bortblåsta och kvar fanns endast ett grinigt humör och de där armarna som trots sin ringa storlek faktiskt når från köket till grannen på andra sidan gatan om så önskas. Far beslutade julkäckt att småkakor stod på schemat och inledde operation sirapskaka och kortintkaka. Till er som inte känner far så är en av sakerna att notera att en sockerbagare bor inte i den här lägenheten. På en bra dag skrapas en kladdkaka ihop som ett rent kirurgarbete med iskall precision. En dålig dag är det snarare risk att brandkåren får att göra.
Låt smöret bli rumsvarmt. Rör smör och strösocker till en jämn smet med elvisp. Där har vi första instruktionerna, och listigt konstaterade far att smöret och sockret "sover" och vill inte ha en storm som stör. Vilket fick till följd att stormen i någon slags faderlig roll började vagga bunken och sjunga lusselelle för densamma. Bakslag..bokstavligt talat. Efter att smöret tillslut fått sova klart inleddes en grann tango med elvispen. Far har sällan upprepat ordet "vänta" så många gånger i rad på en minut, och son har aldrig ignorerat det så många gånger. Elvispen förvandlades till ett dödligt vapen vilket bekräftar tesen om någon slags ondsint geni med en plan för världsherravälde vilken dag som helst. Det mesta av degen, smeten eller så återfanns dock på kakelplattorna och allting kunde slutföras utan problem. Eller utan problem kanske är mycket sagt.. men utan större problem.. eller ja, utan större problem är kanske mycket sagt det också, men med få problem.. eller ja.. ni förstår.
I skrivande stund är dock både sirapskakor och korintkakor avklarat och under morgondagen, eller när det nu blir, återstår pepparkakscupkakes och kärleksmums. Rapport kommer..
Over'n out.
bloggen är tillbaks på egen begäran för att snabbt försöka återge episoden som vi kan kalla "julbak part 1" part 2 var tänkt att följa under morgondagen, men far är inte helt säker på om nerverna klarar ännu en påfrestning.
Kanske ett abrupt sätt att inleda, så låt oss spola bakåt och föreställ er någon slags berättarröst som återger senaste tidens detaljer. Far blev opererad för en månad sen eller så. Det resulterade i stränga order om inga lyft, inga nånting egentligen. Så beslutades att sista delen av året, dvs fr.om idag så spenderar storm och far den tillsammans i nån slags julig symbios i all härlig julglans där alla skrattar med pepsodentvita tänder i slutet. Så långt allting bra.. i teorin. För de som läst bloggen förut så vet ni att eftermiddagsvilan avskaffades till fördel för sovande barn runt 18-19. Så långt allt väl där också.. tills stormen bestämde sig för att bryta mönstret, göra uppror, revoltera, myteri... ja ni förstår. Kort sagt så bestämde sig barnet för att om inte mor och far sover så gör inte jag det heller vilket gjorde söndagskvällen ovanligt kort för undertecknad som snopet fick gå till sömns vid 22. Det hindrade dog inte en glad storm att slå upp de små blå vid 6.30 på morgonen och ropa tjoho och andra hurtigheter som en Gunde Svan på ecstasy.
Med den inledningen så är vi nu inne på operation julbak. Tjoho och hurtigheterna var som bortblåsta och kvar fanns endast ett grinigt humör och de där armarna som trots sin ringa storlek faktiskt når från köket till grannen på andra sidan gatan om så önskas. Far beslutade julkäckt att småkakor stod på schemat och inledde operation sirapskaka och kortintkaka. Till er som inte känner far så är en av sakerna att notera att en sockerbagare bor inte i den här lägenheten. På en bra dag skrapas en kladdkaka ihop som ett rent kirurgarbete med iskall precision. En dålig dag är det snarare risk att brandkåren får att göra.
Låt smöret bli rumsvarmt. Rör smör och strösocker till en jämn smet med elvisp. Där har vi första instruktionerna, och listigt konstaterade far att smöret och sockret "sover" och vill inte ha en storm som stör. Vilket fick till följd att stormen i någon slags faderlig roll började vagga bunken och sjunga lusselelle för densamma. Bakslag..bokstavligt talat. Efter att smöret tillslut fått sova klart inleddes en grann tango med elvispen. Far har sällan upprepat ordet "vänta" så många gånger i rad på en minut, och son har aldrig ignorerat det så många gånger. Elvispen förvandlades till ett dödligt vapen vilket bekräftar tesen om någon slags ondsint geni med en plan för världsherravälde vilken dag som helst. Det mesta av degen, smeten eller så återfanns dock på kakelplattorna och allting kunde slutföras utan problem. Eller utan problem kanske är mycket sagt.. men utan större problem.. eller ja, utan större problem är kanske mycket sagt det också, men med få problem.. eller ja.. ni förstår.
I skrivande stund är dock både sirapskakor och korintkakor avklarat och under morgondagen, eller när det nu blir, återstår pepparkakscupkakes och kärleksmums. Rapport kommer..
Over'n out.
lördag 26 november 2011
"Their vision is based on movement"
Det har tydligen gått fyra månader sedan senaste inlägg. Alltså var det där med bot och bättring inget för undertecknad. Efter att flera undrat om stormens återkomst (som om ni inte har märkt honom...) och vad som händer är bloggen tillbaks on demand. Fancy indeed.
Vad som bör tilläggas är att anledningen till att undertecknad, far i huset, skadeaneraren, ni får välja namn, tar långa pauser beror inte på långa vistelser på annan ort med herrar i vita rockar som man annars skulle kunna tro. Utan att om det missas en eller två dagar av bloggande har det helt enkelt hänt för mycket för att skriva om. Det blir en ny "Brott och straff" och av någon anledning vill inte far behöva ändra namn till Dostojevskij eller något annat käckt. Skadesaneraren förresten... nu såhär i efterhand känns det lite malplacerat att kalla sig skadesaneraren efter stormen. Det blir lite som att kalla en pilot för taxi-chaufför...
Så, en sammanfattning av senaste månadernas händelser: Stormen har börjat dagis. Eller börjat och börjat, han är där lite av och till då hans sjukdomsbild gör att det funderas om det tillverkas någon slags kärnvapen i lokalerna. Eller om han har osedvanligt dåliga gener... nej kärnvapen måste det vara.
När han väl är där är han drillad och rättar sig fint i ledet. Förmodligen har damerna som har hand om honom tidigare jobbat för främlingslegionen eller Spetsnaz och är vana vid närstrider. Det här fungerar ypperligt då stormen är blott en spillra av sitt forna jag när han kommer hem. Ett par timmar av en mild bris är fullt hanterbart, och därefter en trött storm i säng.
Men...
Tydligen så vill inte det där stället ha öppet varje dag i veckan utan lördag och söndag är mor och far lämnade helt åt sitt öde. Då passar stormen på att ta igen för förlorad tid och att vakna vid sju på morgonen är som att utomstående betrakta Jurassic park för första gången. Spänningen när mor och far blundar hårt och viskar till varandra "Hold still... their vision is based on movement", är en sann nagelbitare. Till skillnad från filmen så vinner dock den illasinnade dinosauriestormen varje gång, och när det vrålas "fukooooooss!!" är striden över och dinosaurierna tog över världen. Vid frukost kommer sedan nästa punkt på agendan. Det är en rolig lek där mor och far upprepar saker in absurdum och stormen kollar hur många gånger han kan feltolka det.
Dagens feltolkningar i urval:
"Gå och sätt dig i din stol." Ett enkelt kommando som normalt brukar fungera. Denna lördag tolkades det dock, inte alldeles konstigt.. det är ju bra nära, till "Gå och ställ dig i hundens vattenskål".
"Vill du ha ost på smörgåsen?" En fråga som normalt kan besvaras, och som brukar resultera i ett enkelt ja. Så också denna dag, med följden att stormen fick ett utbrott över utebliven skinka. Jodåsåattee...
"Sitt stilla i stolen!" Det här är stormens favorit. Den kan och bör feltolkas varje gång. Normalt sett är sitt stilla i stolen rentav en invit för att göra en Houdini, krångla sig ur stolen, och upp på bordet och slå ett snabbt slag på kökslampan och lysa av glädje. Till skillnad från kökslampan som för länge sedan gett upp och i absolut protest slutat lysa. Still stilla i stolen kan också innebära samma Houdini-trick, men resultera i ett äventyr på golvet och riva ner något på bänken. Gärna tidigare nämnda hunds vattenskål så att det som verkade vara ungefär en halvliter vatten expanderar och förvandlas överraskande till Atlanten över golvet.
"Lägg dig nu och sov." Ännu en favorit som gärna tolkas på valfritt sätt. Ett urval är: slå lite i lampan, dra i en sladd. Klättra snabbt ner på golvet och dra ut lådor, jaga katten osv. Väldigt få gånger tolkas den faktiskt till ursprungskommandot även om tröttheten gör stormen närmast radiostyrd.
Där är en bråkdel av senaste tiden, och så undras det varför det inte skrivs när det missats ett par dagar...
Vad som bör tilläggas är att anledningen till att undertecknad, far i huset, skadeaneraren, ni får välja namn, tar långa pauser beror inte på långa vistelser på annan ort med herrar i vita rockar som man annars skulle kunna tro. Utan att om det missas en eller två dagar av bloggande har det helt enkelt hänt för mycket för att skriva om. Det blir en ny "Brott och straff" och av någon anledning vill inte far behöva ändra namn till Dostojevskij eller något annat käckt. Skadesaneraren förresten... nu såhär i efterhand känns det lite malplacerat att kalla sig skadesaneraren efter stormen. Det blir lite som att kalla en pilot för taxi-chaufför...
Så, en sammanfattning av senaste månadernas händelser: Stormen har börjat dagis. Eller börjat och börjat, han är där lite av och till då hans sjukdomsbild gör att det funderas om det tillverkas någon slags kärnvapen i lokalerna. Eller om han har osedvanligt dåliga gener... nej kärnvapen måste det vara.
När han väl är där är han drillad och rättar sig fint i ledet. Förmodligen har damerna som har hand om honom tidigare jobbat för främlingslegionen eller Spetsnaz och är vana vid närstrider. Det här fungerar ypperligt då stormen är blott en spillra av sitt forna jag när han kommer hem. Ett par timmar av en mild bris är fullt hanterbart, och därefter en trött storm i säng.
Men...
Tydligen så vill inte det där stället ha öppet varje dag i veckan utan lördag och söndag är mor och far lämnade helt åt sitt öde. Då passar stormen på att ta igen för förlorad tid och att vakna vid sju på morgonen är som att utomstående betrakta Jurassic park för första gången. Spänningen när mor och far blundar hårt och viskar till varandra "Hold still... their vision is based on movement", är en sann nagelbitare. Till skillnad från filmen så vinner dock den illasinnade dinosauriestormen varje gång, och när det vrålas "fukooooooss!!" är striden över och dinosaurierna tog över världen. Vid frukost kommer sedan nästa punkt på agendan. Det är en rolig lek där mor och far upprepar saker in absurdum och stormen kollar hur många gånger han kan feltolka det.
Dagens feltolkningar i urval:
"Gå och sätt dig i din stol." Ett enkelt kommando som normalt brukar fungera. Denna lördag tolkades det dock, inte alldeles konstigt.. det är ju bra nära, till "Gå och ställ dig i hundens vattenskål".
"Vill du ha ost på smörgåsen?" En fråga som normalt kan besvaras, och som brukar resultera i ett enkelt ja. Så också denna dag, med följden att stormen fick ett utbrott över utebliven skinka. Jodåsåattee...
"Sitt stilla i stolen!" Det här är stormens favorit. Den kan och bör feltolkas varje gång. Normalt sett är sitt stilla i stolen rentav en invit för att göra en Houdini, krångla sig ur stolen, och upp på bordet och slå ett snabbt slag på kökslampan och lysa av glädje. Till skillnad från kökslampan som för länge sedan gett upp och i absolut protest slutat lysa. Still stilla i stolen kan också innebära samma Houdini-trick, men resultera i ett äventyr på golvet och riva ner något på bänken. Gärna tidigare nämnda hunds vattenskål så att det som verkade vara ungefär en halvliter vatten expanderar och förvandlas överraskande till Atlanten över golvet.
"Lägg dig nu och sov." Ännu en favorit som gärna tolkas på valfritt sätt. Ett urval är: slå lite i lampan, dra i en sladd. Klättra snabbt ner på golvet och dra ut lådor, jaga katten osv. Väldigt få gånger tolkas den faktiskt till ursprungskommandot även om tröttheten gör stormen närmast radiostyrd.
Där är en bråkdel av senaste tiden, och så undras det varför det inte skrivs när det missats ett par dagar...
måndag 11 juli 2011
Ondska i stereo
Måndag morgon, och det kan konstateras att sömnen fungerande något bättre denna natt än föregående. Klockan 06.00 slog odjuret upp de små blå ögonen och gick från 0-100 i en fart som skulle gjort sportbilstillverkade gröna av avund. Av någon anledning tycks både far och mor likna en hinderbana av något slag. En hinderbana som måste forceras till varje pris. Det klättras och klängs i en väldig fart, men plötsligt är det alldeles tyst. Den tystnaden får snabbt en sömndrucken far att bli klarvaken i hast. Därefter hörs ett skrapande ljus och ett tyst "oj oj oj". Där går startskottet och far hinner snabbt som möjligt förhindra något som skulle rubriceras som en "Diskrelaterad olycka". Något som Folksam inte skulle se med blida ögon på.
Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."
Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.
Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.
Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet) med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?
Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.
Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.
Stormen vs T 1-0
Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."
Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.
Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.
Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet) med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?
Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.
Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.
Stormen vs T 1-0
söndag 10 juli 2011
Shower with a maniac
I den här värmeböljan som råder just nu har pappa storm intagit en närmast flytande form. Detsamma gäller inte stormen som håller igång non stop ändå. Men på mornarna märks arvsanlagen som tydligast då far och son flyter ut i hallen tillsammans och far inser att här behövs det dusch för att kyla ner sig med och klara av ännu en dags kaos.
Duschstunden är en intressant stund och en tid då stormen visar sitt rätta jag. Då stormen sällan är stilla är enklaste varianten att helt sonika sätta sig direkt på golvet. Det finns ingen duschkabin, inget badkar eller så. Bara golv och duschdraperier. Ultimat läge för en storm att springa runt, och därav en absolut nödvändighet att sätta sig och visa hur kul det är på just den här fläcken. När stormen väl satt sig och nöjt får kontroll över duschslangen inleds opeation vattentortyr. Den går ut på att stormen snabbt höjer upp munstycket i ansiktet på sin stackars far, som pustar och frustar och mellan kvävningarna konstaterar att odjuret mitt emot sitter och gapskrattar åt honom. Försöker man ta slangen ifrån honom startar operation mistlur, varav man får väga in om det är kvävning/dränkning eller permanenta hörselskador som är grejen idag. Oftast slutar det med att stormen får slangen tillbaks och proceduren upprepas. Det hela pågår i cirka 10 minuter, tills det är dags att löddra in stormen i bamsetvål. Hurvida det är trevligt att lukta Bamse eller inte har ännu inte framgått.
Under löddringen passar far på att leta efter de tre gömda sexorna som borde finnas i stormens huvud, men än så länge har inte en enda återfunnits. Förmodligen handlar det om en uppgraderad modell där sexorna finns som streckkoder maskerade till små rynkor eller något. Men alldeles säkert finns de där.
Det kan även meddelas att operation No sleep 'til bedtime än en gång fungerat. Vid 19 bedarrade stormen och kvällsmaten intogs gäspande. Nu återstår bara att se om fenomenet med en tidig morgonstorm återkommer...
Dusch vs far 1-0
Duschstunden är en intressant stund och en tid då stormen visar sitt rätta jag. Då stormen sällan är stilla är enklaste varianten att helt sonika sätta sig direkt på golvet. Det finns ingen duschkabin, inget badkar eller så. Bara golv och duschdraperier. Ultimat läge för en storm att springa runt, och därav en absolut nödvändighet att sätta sig och visa hur kul det är på just den här fläcken. När stormen väl satt sig och nöjt får kontroll över duschslangen inleds opeation vattentortyr. Den går ut på att stormen snabbt höjer upp munstycket i ansiktet på sin stackars far, som pustar och frustar och mellan kvävningarna konstaterar att odjuret mitt emot sitter och gapskrattar åt honom. Försöker man ta slangen ifrån honom startar operation mistlur, varav man får väga in om det är kvävning/dränkning eller permanenta hörselskador som är grejen idag. Oftast slutar det med att stormen får slangen tillbaks och proceduren upprepas. Det hela pågår i cirka 10 minuter, tills det är dags att löddra in stormen i bamsetvål. Hurvida det är trevligt att lukta Bamse eller inte har ännu inte framgått.
Under löddringen passar far på att leta efter de tre gömda sexorna som borde finnas i stormens huvud, men än så länge har inte en enda återfunnits. Förmodligen handlar det om en uppgraderad modell där sexorna finns som streckkoder maskerade till små rynkor eller något. Men alldeles säkert finns de där.
Det kan även meddelas att operation No sleep 'til bedtime än en gång fungerat. Vid 19 bedarrade stormen och kvällsmaten intogs gäspande. Nu återstår bara att se om fenomenet med en tidig morgonstorm återkommer...
Dusch vs far 1-0
En djävulsk plan
Det har hållits bloggtystnad medans planer smitts. Som beskrevs sist hade mor utvecklat en diabolisk plan med stormens sömnrutiner. Stormen lägger sig normalt vid 20.00. Och när jag säger 20.00 så menas det att kampen börjar där. Oftast avslutas den någon gång vid 22.00-22.30 då barnet helt enkelt inte orkar vrida sig runt som en mask, ligga och babbla eller sprattla till var femte sekund för att åtminstone i teorin hålla kroppen igång.
Planen inleddes fredag och fick av generalmajor far titeln "No sleep 'til bedtime" vilket i praktiken innebär att eftermiddagsluren avskaffades för att se vad som hände. Stormen höll god fart nästan hela vägen in på målrakan och tjoade på fram till mor bestämde sig för att göra pannkakor till middag. Någonstans då pannkakorna tillverkades hände något. Det var lite som att se barnet i slow motion. Ögonen rullade, flinet kändes inte alls lika äkta och maten intogs tillslut under snigelliknande fart. Strax efter 19.00 var stormen en slagen hjälte och fick bäras in till sovrummet där han slocknade på två minuter och båda föräldrarna kände segervittring. Ett framgångskoncept!! Eller..?
Lördagen förflöt med en jobbande mor och en far som hade ansvaret för att hålla stormen såväl vid liv som i vaket tillstånd, vilket var lättare sagt än gjort. Det hölls god fart även här, även om far tyckte att tiden sniglade sig fram på slutet. Men slutligen var det ett trött barn som än en gång hamnade i säng strax efter 19 och somnade tvärt. När mor kom hem sov barnet redan och båda tyckte att planen fungerade fantstiskt. Tills...
04.15 vaknar stormen och gör en lysande dramatisering av Duracell-kaninen i verkliga livet. "Flaaaaschla!!", vilket vi redan konstaterat betyder flaska, råmade djuret och far gick halvt i sömnen ut och gjorde en flaska välling. Allt i sin ordning, far somnar om och vaknar av; "Flaaaaschla!!!", här är far något förvirrad då klockan är 04.40 och han kunde svurit på att han redan gjort en. Men flaskan är tom, och man har ju varit förvirrad förr tänkte far. Kanske drömde jag? Ännu en flaska görs och glad i hågen lägger sig stormen än en gång med en flaschla. 10 minuter senare ropar det inte på en ytterligare flaschla. Däremot fortsätter duracell-reklamen, men denna gång i en allt högre fart. Stundtals syns mest små färgglada streck där stormen drar fram, och snabbt hittar fars verktygslådor som glatt gås igenom. Däremellan talas i tungor så snabbt att inget levande kan uppfatta vad jollret handlar om, och någonstans här vaknar de båda föräldrarna till.
"Herregud!", tänker far. Eller gud och gud. Vem som nu har jourtid så tidigt på morgonen. Nästa tanke är att vi kommer vara med i tidnignen. Jajamen, sannerligen kommer vi det. "Familjen storm fick knark i vällingen". Far ser redan rubrikerna framför sig och den där konstiga bilden där hela familjen sitter samlad och stirrar på vällingpaketet medan fotografen förevigar ögonblicket, och i artikeln konstateras att tillverkaren Semper inte har någon aning om hur knarket kom i vällingpaketet och att rutinerna måste ses om, och familjen blir kompenserad med ett nytt paket, och mor ledset konstaterar att vi inte vet om vi vågar köpa den där vällingen igen. Uppåttjack värre finns i stormens välling uppenbarligen, men efter någon timme verkar effekten avta något. Stormen börjar gäspa och vrida lite besvärat på sig i sina krumpuktsprång. Kanske är det någon sån där 50/50-blandning med hälften uppåttjack och resten nedåtgående grejer, tänker far. Mor däremot tröttnar och tar stormen med sig till ett separat sovrum med stormen där de båda strax somnar.
Fortfarande trött känner far att ändra på stormens sömnrutiner ger lite känslan av att spela Monopol med djävulen. Man kunde svurit på att den där jäkeln fuskar, och att de där hotellen inte alls stod där i förra omgången innan man gick på toa, och förresten slog jag väl inte en femma och hamnade på dem heller för den delen? Hur man än gör känns det som att det finns en extra tärning instoppad nånstans. Om man bara kunde hitta den och avslöja honom...
Sömn vs Storm 0-1
Planen inleddes fredag och fick av generalmajor far titeln "No sleep 'til bedtime" vilket i praktiken innebär att eftermiddagsluren avskaffades för att se vad som hände. Stormen höll god fart nästan hela vägen in på målrakan och tjoade på fram till mor bestämde sig för att göra pannkakor till middag. Någonstans då pannkakorna tillverkades hände något. Det var lite som att se barnet i slow motion. Ögonen rullade, flinet kändes inte alls lika äkta och maten intogs tillslut under snigelliknande fart. Strax efter 19.00 var stormen en slagen hjälte och fick bäras in till sovrummet där han slocknade på två minuter och båda föräldrarna kände segervittring. Ett framgångskoncept!! Eller..?
Lördagen förflöt med en jobbande mor och en far som hade ansvaret för att hålla stormen såväl vid liv som i vaket tillstånd, vilket var lättare sagt än gjort. Det hölls god fart även här, även om far tyckte att tiden sniglade sig fram på slutet. Men slutligen var det ett trött barn som än en gång hamnade i säng strax efter 19 och somnade tvärt. När mor kom hem sov barnet redan och båda tyckte att planen fungerade fantstiskt. Tills...
04.15 vaknar stormen och gör en lysande dramatisering av Duracell-kaninen i verkliga livet. "Flaaaaschla!!", vilket vi redan konstaterat betyder flaska, råmade djuret och far gick halvt i sömnen ut och gjorde en flaska välling. Allt i sin ordning, far somnar om och vaknar av; "Flaaaaschla!!!", här är far något förvirrad då klockan är 04.40 och han kunde svurit på att han redan gjort en. Men flaskan är tom, och man har ju varit förvirrad förr tänkte far. Kanske drömde jag? Ännu en flaska görs och glad i hågen lägger sig stormen än en gång med en flaschla. 10 minuter senare ropar det inte på en ytterligare flaschla. Däremot fortsätter duracell-reklamen, men denna gång i en allt högre fart. Stundtals syns mest små färgglada streck där stormen drar fram, och snabbt hittar fars verktygslådor som glatt gås igenom. Däremellan talas i tungor så snabbt att inget levande kan uppfatta vad jollret handlar om, och någonstans här vaknar de båda föräldrarna till.
"Herregud!", tänker far. Eller gud och gud. Vem som nu har jourtid så tidigt på morgonen. Nästa tanke är att vi kommer vara med i tidnignen. Jajamen, sannerligen kommer vi det. "Familjen storm fick knark i vällingen". Far ser redan rubrikerna framför sig och den där konstiga bilden där hela familjen sitter samlad och stirrar på vällingpaketet medan fotografen förevigar ögonblicket, och i artikeln konstateras att tillverkaren Semper inte har någon aning om hur knarket kom i vällingpaketet och att rutinerna måste ses om, och familjen blir kompenserad med ett nytt paket, och mor ledset konstaterar att vi inte vet om vi vågar köpa den där vällingen igen. Uppåttjack värre finns i stormens välling uppenbarligen, men efter någon timme verkar effekten avta något. Stormen börjar gäspa och vrida lite besvärat på sig i sina krumpuktsprång. Kanske är det någon sån där 50/50-blandning med hälften uppåttjack och resten nedåtgående grejer, tänker far. Mor däremot tröttnar och tar stormen med sig till ett separat sovrum med stormen där de båda strax somnar.
Fortfarande trött känner far att ändra på stormens sömnrutiner ger lite känslan av att spela Monopol med djävulen. Man kunde svurit på att den där jäkeln fuskar, och att de där hotellen inte alls stod där i förra omgången innan man gick på toa, och förresten slog jag väl inte en femma och hamnade på dem heller för den delen? Hur man än gör känns det som att det finns en extra tärning instoppad nånstans. Om man bara kunde hitta den och avslöja honom...
Sömn vs Storm 0-1
fredag 8 juli 2011
Mata fiskar?
Idag har varit en händelserik dag. Både på gott och ont. Stormen inledde starkt med att gallskrika och köra sitt karismatiska Pavarotti-vrål, och nånstans där kunde man urskilja "flaschla", vilket då är stormens ord för flaska. Gott så.. dessvärre var det svårare att göra barnet nöjt. En ny blöja? Icke. Flaskan? Nej, inte det heller. Motsägelsefullt? Jajamen.
Inte förrän frukost serverades i huset var stormen lugn. Detta varade dock bara i några minuter. Lagom till mor gick till gymmet och far lämnades hemma med något som nu hade antagit mistlursstyrka. Hade hörselnämnden, eller vilka som nu bötfäller sånt där, varit i närheten hade det blivit dryga böter för stormen. Men det hade väl far fått tagit i alla fall så kanske var det tur att de befann sig på festivalturnè.
Mitt på förmiddagen bjöd pappa storm på en kaka för husfridens skull. Världens bästa pappa-titeln var ett totalt faktum då stormen sken som en sol och pappa kände sig sannerligen som världens bästa. Glatt konstaterades att det var precis vad som saknades. "Jojo.. man vet väl var grabben vill ha", tänkte pappa nöjt och gick in i vardagsrummet, nöjt hummandes. Någonstans i periferin började far dock ana att något inte stod rätt till. Försvann inte den där jäkla kakan väldigt fort? Och var det inte en jäkla rörelse i akvariet. Visst händer det när man går förbi, men inte i den här skalan. X antal sekunder senare insåg far att stormen inte alls hade haft singoalla-kalas. Det hade däremot fiskarna, och några av dem såg ordentligt sprickfärdiga ut. Det är väl de där transfetterna tänkte far bedrövat, medan han såg på hur fiskarna, inklusive, malarna kalasade gott på något vitt kladd som en gång suttit mellan de två olika halvorna. Nu har stormen singoalla-förbud fram till 35-årsdagen.
Då stormen haft problem med att sova, eller rättare sagt, då föräldrarna haft problem med att stormen inte vill sova, smed den diaboliska mamma storm på en plan. Middagsluren drogs helt sonika in, och en eftermiddag planerades med en rad olika aktiviteter. Däribland ett besök på kommande förskola för stormen. En förskola som inte anar vilket oväder som väntar i höst. Stormen gjorde entrè som en sol, och flirtade lite med såväl skolfröknar som andra barn. "Klurigt!", tänkte far. Bli vän med dem först så blir de kanske inte helt nedbrutna när ovädret väl bryter ut. Stormen hälsades glatt välkommet tillbaks om drygt en månad, och far log i mjugg... vänta bara!
Inte förrän frukost serverades i huset var stormen lugn. Detta varade dock bara i några minuter. Lagom till mor gick till gymmet och far lämnades hemma med något som nu hade antagit mistlursstyrka. Hade hörselnämnden, eller vilka som nu bötfäller sånt där, varit i närheten hade det blivit dryga böter för stormen. Men det hade väl far fått tagit i alla fall så kanske var det tur att de befann sig på festivalturnè.
Mitt på förmiddagen bjöd pappa storm på en kaka för husfridens skull. Världens bästa pappa-titeln var ett totalt faktum då stormen sken som en sol och pappa kände sig sannerligen som världens bästa. Glatt konstaterades att det var precis vad som saknades. "Jojo.. man vet väl var grabben vill ha", tänkte pappa nöjt och gick in i vardagsrummet, nöjt hummandes. Någonstans i periferin började far dock ana att något inte stod rätt till. Försvann inte den där jäkla kakan väldigt fort? Och var det inte en jäkla rörelse i akvariet. Visst händer det när man går förbi, men inte i den här skalan. X antal sekunder senare insåg far att stormen inte alls hade haft singoalla-kalas. Det hade däremot fiskarna, och några av dem såg ordentligt sprickfärdiga ut. Det är väl de där transfetterna tänkte far bedrövat, medan han såg på hur fiskarna, inklusive, malarna kalasade gott på något vitt kladd som en gång suttit mellan de två olika halvorna. Nu har stormen singoalla-förbud fram till 35-årsdagen.
Då stormen haft problem med att sova, eller rättare sagt, då föräldrarna haft problem med att stormen inte vill sova, smed den diaboliska mamma storm på en plan. Middagsluren drogs helt sonika in, och en eftermiddag planerades med en rad olika aktiviteter. Däribland ett besök på kommande förskola för stormen. En förskola som inte anar vilket oväder som väntar i höst. Stormen gjorde entrè som en sol, och flirtade lite med såväl skolfröknar som andra barn. "Klurigt!", tänkte far. Bli vän med dem först så blir de kanske inte helt nedbrutna när ovädret väl bryter ut. Stormen hälsades glatt välkommet tillbaks om drygt en månad, och far log i mjugg... vänta bara!
torsdag 7 juli 2011
There is no spoon
Det är att svänga sig med engelska dagen till ära. Sedan mor gått lös på stormens svål med en trimmer har nämligen pappa storm gått och grubblat på vem, eller för den delen, vad stormen påminner om. Idag kom så äntligen den där maskineriet igång.I filmen The matrix stöter man på en liten underlig pojke som böjer skedar. Just denne pojke har stormen drag av. Detta ger far hybris som känner sig lite utvald och kan när som helst sätta igång att bekämpa agenter och röra sig i slowmotion och ducka kulor. Än så länge har varken agenter eller kulor siktats men förmodligen är det bara en tidsfråga innan båda dyker upp som på beställning.
I väntan på bättre tider, regn eller vad det nu kan vara han väntar på, har stormen hittat på saker att förströ sig med. Mammas mobil t.ex.
Helt enligt tidsandan är stormen fullkomligt uppslukad av mobiltelefoner, och missar aldrig ett tillfälle att slå en signal till farfar eller mormor för att sitta och le medans åldringarna gör sitt yttersta för att få ur stormen ett hej eller vad han nu kan få för sig att säga. För det mesta ingenting ska tilläggas. Det är nämligen inte samtalet som är viktigt. Det är avskedet. Ett samtal går för det mesta till så att mor eller far ringer upp sina stackars föräldrar och meddelar att det finns ett oväder på andra sidan luren som väntar på att underhållas. Första gången är såväl farfar som mormor piggt med på tråden och försöker glatt underhålla. Stormen lyssnar kritiskt, analyserar tonfall och vad som sägs, och är till sist nöjd. Då säger han puss, ger mobilen en puss och lägger på. Därefter kräver han att proceduren upprepas in absurdum. Idag fick han dock tydligen nog. Mor hade ingen tid då hon, som den käcka husfru hon är, putsade fönster. Ett gyllene tillfälle för yrvädret att testa falltiden på en mobil från andra våningen ner till grannens trädgård. Inte speciellt lång kan tilläggas. Betydligt längre var mors svordomsramsa då hon tvingades ner till grannen för att knacka på och be om att få hämta en mobiltelefon. Har man inget att göra så ser man till att skaffa det...
Storm vs mobiltelefon 1-0
I väntan på bättre tider, regn eller vad det nu kan vara han väntar på, har stormen hittat på saker att förströ sig med. Mammas mobil t.ex.
Helt enligt tidsandan är stormen fullkomligt uppslukad av mobiltelefoner, och missar aldrig ett tillfälle att slå en signal till farfar eller mormor för att sitta och le medans åldringarna gör sitt yttersta för att få ur stormen ett hej eller vad han nu kan få för sig att säga. För det mesta ingenting ska tilläggas. Det är nämligen inte samtalet som är viktigt. Det är avskedet. Ett samtal går för det mesta till så att mor eller far ringer upp sina stackars föräldrar och meddelar att det finns ett oväder på andra sidan luren som väntar på att underhållas. Första gången är såväl farfar som mormor piggt med på tråden och försöker glatt underhålla. Stormen lyssnar kritiskt, analyserar tonfall och vad som sägs, och är till sist nöjd. Då säger han puss, ger mobilen en puss och lägger på. Därefter kräver han att proceduren upprepas in absurdum. Idag fick han dock tydligen nog. Mor hade ingen tid då hon, som den käcka husfru hon är, putsade fönster. Ett gyllene tillfälle för yrvädret att testa falltiden på en mobil från andra våningen ner till grannens trädgård. Inte speciellt lång kan tilläggas. Betydligt längre var mors svordomsramsa då hon tvingades ner till grannen för att knacka på och be om att få hämta en mobiltelefon. Har man inget att göra så ser man till att skaffa det...
Storm vs mobiltelefon 1-0
onsdag 6 juli 2011
Oj?
Det finns ett ord som är förknippat med fara, kaos och ond bråd död i hemmet. Ett litet ord på två bokstäver som stavas: "Oj. Oj i mänsklighetens början var ett oskyldigt ord. Grottmänniskor som möjligtvis tappade en sten i backen eller råkade ha ihjäl ett djur i storlek med Gottland. Stormen har utvecklat ordet och dragit det till sin spets. Varje gång ordet ljuder går ett larm hemma. Inte rent fysiskt naturligtvis, även om det mer än en gång funderats på en enorm mistlur som reagerar på det lilla ordet. Ett oj är att hitta fjärrkontrollen i hundvattenskålen, tvätten i diskmaskinen, ett paket mjöl på golvet eller en blöja som inte fick rätt uppmärksamhet under de två sekunder stormen faktiskt gav signal för bajs eller så. Precis som en bredd smörgås landar alltid en blöja med den kladdiga sidan neråt. Mor och far har utvecklat det obrydda leendet till just sådana situationer. Ett milt leende som talar om att det gör ingenting alls. Stormen ler tillbaks och säger oj än en gång..
Efter gårdagens inlägg måste sägas att det finns inget mer sant än guru liknelsen för sovande stormen. När undertecknad skulle läggas sig upptäckte han ben till höger och vänster. Ja överallt var det ben. Det tog en stund att faktiskt identifiera ställningen som stormen låg i i mörkret allt eftersom han vände och vred sig. Ett tag tyckte far sig rent av känna sisådär 3-4, ja kanske fler, ben i ryggen och kände kallsvetten komma krypande. "Har ungen förökat sig alldeles själv?" Bakterier försökar sig ju genom enkel celldelning, kanske stormen också var av det virket? Lyckligtvis visade sig övriga ben bara tillhöra stormens arma mor, som också är en jäkel på att böja sig i omöjliga vinklar. Det handlar med andra ord om arvsanlag i det där fallet. Den människoätande hunden T tar också plats, och vägrar flytta sig då han fått en, i hans ögon, perfekt plats. Ofta mellan fars ben så att lägesändring är en total omöjlighet. Att sova med familjen storm är lite som att lägga pussel. Dessvärre är pappa storm ofta den där biten som någon trodde tillhörde pusslet men egentligen tillhörde ett helt annat. Ligger lite obekvämt upp på de andra och försöker förestäla en del av en färgglad påfågel när de andra mest liknar solrosor. Ingen dans på (sol)rosor inte.
Far vs resten av familjen storm 0-1
Efter gårdagens inlägg måste sägas att det finns inget mer sant än guru liknelsen för sovande stormen. När undertecknad skulle läggas sig upptäckte han ben till höger och vänster. Ja överallt var det ben. Det tog en stund att faktiskt identifiera ställningen som stormen låg i i mörkret allt eftersom han vände och vred sig. Ett tag tyckte far sig rent av känna sisådär 3-4, ja kanske fler, ben i ryggen och kände kallsvetten komma krypande. "Har ungen förökat sig alldeles själv?" Bakterier försökar sig ju genom enkel celldelning, kanske stormen också var av det virket? Lyckligtvis visade sig övriga ben bara tillhöra stormens arma mor, som också är en jäkel på att böja sig i omöjliga vinklar. Det handlar med andra ord om arvsanlag i det där fallet. Den människoätande hunden T tar också plats, och vägrar flytta sig då han fått en, i hans ögon, perfekt plats. Ofta mellan fars ben så att lägesändring är en total omöjlighet. Att sova med familjen storm är lite som att lägga pussel. Dessvärre är pappa storm ofta den där biten som någon trodde tillhörde pusslet men egentligen tillhörde ett helt annat. Ligger lite obekvämt upp på de andra och försöker förestäla en del av en färgglad påfågel när de andra mest liknar solrosor. Ingen dans på (sol)rosor inte.
Far vs resten av familjen storm 0-1
tisdag 5 juli 2011
Sommarstorm
Undertecknad, yours truly eller vad ni vill är en rätt usel bloggare. Av någon anledning glöms bloggen av, fast ämnen till den egentligen aldrig fattas. Det finns aldrig lugna stunder med stormen i farten.
Bot och bättring lovas, men vänta er inga mirakel.
Det har gått snart fem månader sedan sista inlägget. Fem månader av våldsam framfart för en snart tvåårig storm som i mångt och mycket har övergått till att vara storm till att vara snudd på fullfjädrad naturkatastrof. I Bin Ladens frånfälle finns nu en värdig ersättare till kaoset här på jorden.
Den senaste tiden har stormen tillbringat dels i Hälsingland under midsommar där han charmade minderåriga damer, vilket är ok om man fortfarande bär blöja.. dock bör inte vuxna individer prova på detta pga illasinnade rykten och risk för långvariga fängelsestraff. Sedan har också en vecka spenderats hos farmor och farfar på västkusten. Undertecknad tyckte att båda log stelt när det skulle tas avsked. Lätt att tycka att upptågen är fantastiska med betryggande 50 mil mellan sig. Men när upptågen sker på hemmaplan ryggar till och med farmor och farfar tillbaks.
Farfar undrade försiktigt efter första dagen : " Är han aldrig still?" Och svaret på det är nej. Inte ens när han sover faktiskt. Både mor och far storm konstaterar att under natten byts det ställning med jämna intervaller och det hela påminner stundtals om en rubiks kub eller någon sorts vis gammal indier med förmågan att böja sig femton olika håll samtidigt. Och om det skulle vara imponerande så är det snudd på magiskt, fantastiskt och andra superlativ när han är vaken. För alla utom de som behöver se efter olyckan. Nedan följer några av de fantastiska upptåg från farmor och farfar besöket:
1: Fridyk från soffa, bord, stolar och andra attiraljer som kan klättras på. Samtliga avslutades med tjo och tjim, dock inte av den glada sorten.
2: Tribute till Michael Jackson då stormen glatt skulle över räcket till balkongen och höll på att ge far ett tidigt arv då farmor satte kaffet i halsen.
3: En listig farfar satte barngrind i trappan för att förhindra besökare på övervåningen utan tillsyn. En ännu listigare besökare insåg att spjälorna gick att flytta på och bestämde sig för en tur på övervåningen. Turen gick strålande halvvägs. Därefter insåg besökaren att han begåvats med resten av släktens tjockskallighet och fastnade med densamma. Flera tjut och vrål senare fick en trumpen nästan-besökare hålla sig på undervåningen. Detta upprepades flera gånger. Dock alltid med samma resultat.
Dagens tilltag är däremot förärat mor i huset. Hennes pippi på stormens frisyr tar ibland abnorma proportioner. Utrustad med en trimmer skulle hon gå lös på det stackars barnets skalle men hon upptäckte till sitt förtret att länginställningen var på tok för lång för stormens hår. Äsch då.. verkade mor tycka att skippade inställningen och gav en helsnagg istället. Far i huset kom in och undrade varför hans son såg ut som en alien med abnormt stort huvud. Men så fick man tydligen inte säga. Tydligen ska de vara världens vackraste i alla fall. Fast nog såg det påfallande underligt ut vid en första anblick. Därefter hävdades det att det hela grundades i fars avsaknad av hår. Något som bestämt tillbakavisas. Faktum är att det finns hår på fars skalle också. Flera stycken faktiskt...
Ett ovanligt långt inlägg, men så ska det också göras ordentligt ibland.
Grind vs Stormens huvud 1-0
Bot och bättring lovas, men vänta er inga mirakel.
Det har gått snart fem månader sedan sista inlägget. Fem månader av våldsam framfart för en snart tvåårig storm som i mångt och mycket har övergått till att vara storm till att vara snudd på fullfjädrad naturkatastrof. I Bin Ladens frånfälle finns nu en värdig ersättare till kaoset här på jorden.
Den senaste tiden har stormen tillbringat dels i Hälsingland under midsommar där han charmade minderåriga damer, vilket är ok om man fortfarande bär blöja.. dock bör inte vuxna individer prova på detta pga illasinnade rykten och risk för långvariga fängelsestraff. Sedan har också en vecka spenderats hos farmor och farfar på västkusten. Undertecknad tyckte att båda log stelt när det skulle tas avsked. Lätt att tycka att upptågen är fantastiska med betryggande 50 mil mellan sig. Men när upptågen sker på hemmaplan ryggar till och med farmor och farfar tillbaks.
Farfar undrade försiktigt efter första dagen : " Är han aldrig still?" Och svaret på det är nej. Inte ens när han sover faktiskt. Både mor och far storm konstaterar att under natten byts det ställning med jämna intervaller och det hela påminner stundtals om en rubiks kub eller någon sorts vis gammal indier med förmågan att böja sig femton olika håll samtidigt. Och om det skulle vara imponerande så är det snudd på magiskt, fantastiskt och andra superlativ när han är vaken. För alla utom de som behöver se efter olyckan. Nedan följer några av de fantastiska upptåg från farmor och farfar besöket:
1: Fridyk från soffa, bord, stolar och andra attiraljer som kan klättras på. Samtliga avslutades med tjo och tjim, dock inte av den glada sorten.
2: Tribute till Michael Jackson då stormen glatt skulle över räcket till balkongen och höll på att ge far ett tidigt arv då farmor satte kaffet i halsen.
3: En listig farfar satte barngrind i trappan för att förhindra besökare på övervåningen utan tillsyn. En ännu listigare besökare insåg att spjälorna gick att flytta på och bestämde sig för en tur på övervåningen. Turen gick strålande halvvägs. Därefter insåg besökaren att han begåvats med resten av släktens tjockskallighet och fastnade med densamma. Flera tjut och vrål senare fick en trumpen nästan-besökare hålla sig på undervåningen. Detta upprepades flera gånger. Dock alltid med samma resultat.
Dagens tilltag är däremot förärat mor i huset. Hennes pippi på stormens frisyr tar ibland abnorma proportioner. Utrustad med en trimmer skulle hon gå lös på det stackars barnets skalle men hon upptäckte till sitt förtret att länginställningen var på tok för lång för stormens hår. Äsch då.. verkade mor tycka att skippade inställningen och gav en helsnagg istället. Far i huset kom in och undrade varför hans son såg ut som en alien med abnormt stort huvud. Men så fick man tydligen inte säga. Tydligen ska de vara världens vackraste i alla fall. Fast nog såg det påfallande underligt ut vid en första anblick. Därefter hävdades det att det hela grundades i fars avsaknad av hår. Något som bestämt tillbakavisas. Faktum är att det finns hår på fars skalle också. Flera stycken faktiskt...
Ett ovanligt långt inlägg, men så ska det också göras ordentligt ibland.
Grind vs Stormens huvud 1-0
måndag 7 februari 2011
Efter en lyckad flykt på lördagmorgonen har stormen haft en aura av belåtenhet kring sig. Utbrytarkungen.. Houdini, u name it. Han utförde det perfekta brottet, och kom nästan undan med det. Uppe innan mamma och pappa och så ananas på det. En lyckad lördagmorgon helt enkelt.
Söndagmorgonen planerades att än en gång rymma från fängelset de envisas med att kalla säng. Halvvägs på "murarna" tog dock modet slut denna gången. Stormen blev hängande på ena kanten och kunde inte besluta sig för om det var på tok för högt eller inte. Den tidigare morskheten förvandlades till en hängande underläpp och tidigare triumferande läten blev ett illvrål och far fick komma och rädda.
Missbelåtenheten var snabbt över dock. Pappa var ju trots allt uppe och än en gång ljöd "nom nom nom" över huset. Frukosten var i sikte och allt frid och fröjd. Stormen har en egen variant på frukost. Andra kallar den smörgås men stormen kallar den smör. Skickligt stoppar han in en bit bröd och sedan hörs ljud som närmast förnimmer om ljudet av någon som suger på en våt disktrasa. Eller åtminstone hur undertecknad föreställer sig det. Stormen är oerhört skicklig på det hela. Det krävs en kort tur i centrifugen sedan är smöret borta och en våt brödbit lämnas över till terrorhundarna T & T trots stränga tillsägelser att de ska försvinna därifrån. Det här upprepas ett antal gånger tills stormen är smörmätt eller tills leverpastejen kommer fram. Leverpastejen är något svårare att få bort från smörgåsen., speciellt när kanterna är borttagna. Då brukar mackan åka in vare sig man vill eller inte.
Efter frukost kommer en variant som är ny sedan lördags. Stormen, som aldrig tyckt om att duscha, men väl bada, har kommit på att mormors dusch inte är så dum ändå. Dels finns det LED-ljus i duschen som talar om hur varmt det är med färger, och dels är det ganska trevligt att vanka av och an på den lilla ytan med varmt vatten sprutande på en. Det roligaste är däremot att pappa håller duschstrålen mot honom medan stormen snabbt doppar in ansiktet i den och tjuter sedan av skratt. Det här upprepas in absurdum, eller tills varmvattnet är slut. Då är det inte lika kul längre. Att stormen dessutom blir ren på kuppen har han inte kommit på ännu...
Dusch med LED-ljus vs Stormen 1-0
Söndagmorgonen planerades att än en gång rymma från fängelset de envisas med att kalla säng. Halvvägs på "murarna" tog dock modet slut denna gången. Stormen blev hängande på ena kanten och kunde inte besluta sig för om det var på tok för högt eller inte. Den tidigare morskheten förvandlades till en hängande underläpp och tidigare triumferande läten blev ett illvrål och far fick komma och rädda.
Missbelåtenheten var snabbt över dock. Pappa var ju trots allt uppe och än en gång ljöd "nom nom nom" över huset. Frukosten var i sikte och allt frid och fröjd. Stormen har en egen variant på frukost. Andra kallar den smörgås men stormen kallar den smör. Skickligt stoppar han in en bit bröd och sedan hörs ljud som närmast förnimmer om ljudet av någon som suger på en våt disktrasa. Eller åtminstone hur undertecknad föreställer sig det. Stormen är oerhört skicklig på det hela. Det krävs en kort tur i centrifugen sedan är smöret borta och en våt brödbit lämnas över till terrorhundarna T & T trots stränga tillsägelser att de ska försvinna därifrån. Det här upprepas ett antal gånger tills stormen är smörmätt eller tills leverpastejen kommer fram. Leverpastejen är något svårare att få bort från smörgåsen., speciellt när kanterna är borttagna. Då brukar mackan åka in vare sig man vill eller inte.
Efter frukost kommer en variant som är ny sedan lördags. Stormen, som aldrig tyckt om att duscha, men väl bada, har kommit på att mormors dusch inte är så dum ändå. Dels finns det LED-ljus i duschen som talar om hur varmt det är med färger, och dels är det ganska trevligt att vanka av och an på den lilla ytan med varmt vatten sprutande på en. Det roligaste är däremot att pappa håller duschstrålen mot honom medan stormen snabbt doppar in ansiktet i den och tjuter sedan av skratt. Det här upprepas in absurdum, eller tills varmvattnet är slut. Då är det inte lika kul längre. Att stormen dessutom blir ren på kuppen har han inte kommit på ännu...
Dusch med LED-ljus vs Stormen 1-0
lördag 5 februari 2011
Släpp fångarne loss de e vår...
De senaste dagarna har stormen ökat tempot lite. Lagt i en överväxel... helt enkelt varit lite väre än vanligt. Det går i ett sjukligt tempo och mitt i allting så möts man av ett klingande skratt. Undertecknad blir lite stött, men stånkar ikapp efter bästa förmåga. Men att förhindra alla ideèr som stormen kan komma på är totalt omöjligt.
Imorse hördes ett vrål vid 07. Ett ganska kort vrål vilket fick ena stormföräldern att ganska nöjt konstatera att stormen somnat om när det inte blev mer än så. Om det finns ett värde på hur fel man kan ha så hade undertecknad plockat maxpoäng. 7.30 hördes ännu ett läte. Ett envetet skrapande som när monsterhunden T klagar på betjäningen av mat genom att dra sin matskål fram och tillbaks och stirra på förbipasserande med ömsom en dömande och ömsom ynklig blick.Men monsterhunden var instängd på mosters rum så han kunde det inte vara. Börjar ana oråd...
A har tröttnat på sovande föräldrar, slängt ett ben över sängkanten, tätt följt av nästa och helt enkelt gjort slag i saken och klivit upp själv. 7.30 hittas han sittande på bordet lyckligt ätande på resterna av annanas ur en burk som blev kvarglömnd efter tacos under gårdagen. Det nöjda leendet går inte att ta miste på, och dessvärre får vi konstatera
Stormen - Pappa 1-0
Imorse hördes ett vrål vid 07. Ett ganska kort vrål vilket fick ena stormföräldern att ganska nöjt konstatera att stormen somnat om när det inte blev mer än så. Om det finns ett värde på hur fel man kan ha så hade undertecknad plockat maxpoäng. 7.30 hördes ännu ett läte. Ett envetet skrapande som när monsterhunden T klagar på betjäningen av mat genom att dra sin matskål fram och tillbaks och stirra på förbipasserande med ömsom en dömande och ömsom ynklig blick.Men monsterhunden var instängd på mosters rum så han kunde det inte vara. Börjar ana oråd...
A har tröttnat på sovande föräldrar, slängt ett ben över sängkanten, tätt följt av nästa och helt enkelt gjort slag i saken och klivit upp själv. 7.30 hittas han sittande på bordet lyckligt ätande på resterna av annanas ur en burk som blev kvarglömnd efter tacos under gårdagen. Det nöjda leendet går inte att ta miste på, och dessvärre får vi konstatera
Stormen - Pappa 1-0
måndag 31 januari 2011
Inatt var en något märklig natt. Mamma storm har ibland förmågan att prata i sömnen. Det här är aldrig nåt som undertecknad märker, utan lyssnar lika intensivt på dravlet gång på gång. Klockan 01 inleddes nattens prat. En morbid mening som lät ungefär som "Stormen har bajs på händerna". Vid såna kommentarer blir man snabbt klarvaken. Stormen har nämligen åtminstone några gånger klagat på den långsamma betjäningen i blöjbyte och bestämt sig för att ta hand om saken själv. Därav sätter man sig spikrakt upp och är på alerten på två röda. Men mor storm fortsatte sova och en muttrande far surade över det morbida uppvaknandet.
En halvtimme senare bestämde sig dock stormen för att göra slag i saken själv och framföra sin version av klagomuren. Utan mur men väl med klagan. Volymen vreds snabbt upp på max och med tanke på mors tidigare prat så vet man ju aldrig om hon skulle vara klärvojant eller så. En avföringens Nostradamus om man så vill. Mycket riktigt fanns det saker i blöjan som behövde tas bort, så nu får man förmodligen betrakta henne lite som ovannämnda Nostradamus. Återstår att se om det hela fortsätter, eller om det handlar om endast en kort glimt in i framtiden.
Eget blöjbyte vs Pappas blöjbyte 0-1
En halvtimme senare bestämde sig dock stormen för att göra slag i saken själv och framföra sin version av klagomuren. Utan mur men väl med klagan. Volymen vreds snabbt upp på max och med tanke på mors tidigare prat så vet man ju aldrig om hon skulle vara klärvojant eller så. En avföringens Nostradamus om man så vill. Mycket riktigt fanns det saker i blöjan som behövde tas bort, så nu får man förmodligen betrakta henne lite som ovannämnda Nostradamus. Återstår att se om det hela fortsätter, eller om det handlar om endast en kort glimt in i framtiden.
Eget blöjbyte vs Pappas blöjbyte 0-1
söndag 30 januari 2011
Helgen är över, och farfar och farmor har åkt hem. Farmor fick en titt på nya lägenheten och stormen visade på ren och skär talang i att svinga hammare i köket där farfar och pappa precis avslutat läggandet av ett nytt golv. Farfar tog piggt kommandot och såg ut som en friskus när han med höga knän studsade fram och fick avbryta fadäsen i tid.
Efter visning av lägenhet bar det av till Ikea. Något som skulle kunna varit en mardröm med tanke på att lönehelg och Ikea brukar vara en lika lysande kombination som laxermedel och filmfestival. Med tanke på storleken på byggnaden så löste det sig skapligt bra och stormen höll bara på att få huvudet kapat ett par gånger.Rekomenderat att luta sig skarpt åt sidan i kundvagnen när man möter andra kundvagnar?
Nej, inte speciellt.
Mötande fick snabbt gira åt sidan för yrvädret och såg ut att vara sådär lagom roade över det hela. Till saken hör också att det var en storm som inte sovit middag under dagen. Det innebär halvslutna ögon, konstant fnittrande, och om man gräver riktigt noga under alla påsar så hittar man ett par ögon där bakom.
Efter Ikea bar det hemåt för en middagslur och efter det, en tripp till mormor för att äta middag. Korv stroganoff och en repris av tidigare nämnda Operation äta själv. En ovanligt naiv mor plockade på en vit body innan måltiden. Stormen själv fick ett plötsligt infall att batikfärga den med stroganoff. Resultatet blev någonting som påminner om en viltolycka. Kreatören själv verkade ovanligt nöjd och bjöd på en föreställning i att tala i tungor. Underhållande för samtliga inblandade, tills hemfärden. Då var det bara mor och far som var roade, och stormen lekte mistlur. Det gick dock snabbt över när han fick syn på sängen och en flaska välling, och fortfarande sover han.
Välling vs storm 1-0
Efter visning av lägenhet bar det av till Ikea. Något som skulle kunna varit en mardröm med tanke på att lönehelg och Ikea brukar vara en lika lysande kombination som laxermedel och filmfestival. Med tanke på storleken på byggnaden så löste det sig skapligt bra och stormen höll bara på att få huvudet kapat ett par gånger.Rekomenderat att luta sig skarpt åt sidan i kundvagnen när man möter andra kundvagnar?
Nej, inte speciellt.
Mötande fick snabbt gira åt sidan för yrvädret och såg ut att vara sådär lagom roade över det hela. Till saken hör också att det var en storm som inte sovit middag under dagen. Det innebär halvslutna ögon, konstant fnittrande, och om man gräver riktigt noga under alla påsar så hittar man ett par ögon där bakom.
Efter Ikea bar det hemåt för en middagslur och efter det, en tripp till mormor för att äta middag. Korv stroganoff och en repris av tidigare nämnda Operation äta själv. En ovanligt naiv mor plockade på en vit body innan måltiden. Stormen själv fick ett plötsligt infall att batikfärga den med stroganoff. Resultatet blev någonting som påminner om en viltolycka. Kreatören själv verkade ovanligt nöjd och bjöd på en föreställning i att tala i tungor. Underhållande för samtliga inblandade, tills hemfärden. Då var det bara mor och far som var roade, och stormen lekte mistlur. Det gick dock snabbt över när han fick syn på sängen och en flaska välling, och fortfarande sover han.
Välling vs storm 1-0
fredag 28 januari 2011
Nom nom?
Angående det är nom nomandet.. är det inte lite kakmonstret över det? Överkonsumtion av mupparna månne?
Pannkaksstormen
Stormen har inte synts till på ett par dagar. När mor och far pysslar i nya lägenheten så stormas det hos mormor istället. Helgen till ära så har farmor och farfar kommit på besök också. Hittills har farfar visserligen mest besökt nya lägenheten och fått svinga hammare, men likväl finns han på ungefär samma ställe som stormen så vi räknar det som besök.
För att moster fyllde år igår så stekte mamma sisådär 150 pannkakor som stormen glatt vilade ögonen på. Inte bara ögonen kan tilläggas. Stundtals var det ett vandrande degmonster som gick runt på golvet och upprepade mantrat "nom nom nom". Något som kan tolkas som ett tecken på hunger. Det är precis vad alla gjorde också och matade glatt monstret med pannkaka. Farmor fick ångra det på natten... mitt i natten ville nämligen pannkakorna ut. De la helt enkelt i backen och upp kom allting igen och en ledsen storm satte farmor i arbete resten av natten. Detta märktes inte ett spår av under dagen. Återigen ljöd tongångarna av "nom nom nom" och det fanns rätt bra spring i benen ändå. Mor och far flydde fältet och farmor skulle på möte. Stålmormor tog vid och fick hjälp av stormens dåliga sömn natten innan.
Dålig sömn - Stormen 1-0
För att moster fyllde år igår så stekte mamma sisådär 150 pannkakor som stormen glatt vilade ögonen på. Inte bara ögonen kan tilläggas. Stundtals var det ett vandrande degmonster som gick runt på golvet och upprepade mantrat "nom nom nom". Något som kan tolkas som ett tecken på hunger. Det är precis vad alla gjorde också och matade glatt monstret med pannkaka. Farmor fick ångra det på natten... mitt i natten ville nämligen pannkakorna ut. De la helt enkelt i backen och upp kom allting igen och en ledsen storm satte farmor i arbete resten av natten. Detta märktes inte ett spår av under dagen. Återigen ljöd tongångarna av "nom nom nom" och det fanns rätt bra spring i benen ändå. Mor och far flydde fältet och farmor skulle på möte. Stålmormor tog vid och fick hjälp av stormens dåliga sömn natten innan.
Dålig sömn - Stormen 1-0
tisdag 25 januari 2011
Än en gång lite segt med uppdatering. Denna gång handlar det däremot om en glappande skärm som vägrat fungera. Funderade ett tag på blindskrift men insåg att det förmodligen skulle blivit rena rappakaljan. Eller ett litterärt mästerverk. Vi får aldrig veta nu så spekulationer kanske ska stoppas åt sidan.
Det har varit skapligt lugnt de senaste dagarna. Stormen väntades slå till med full kraft mot Rotebro igår men kom liksom av sig på halvfart. Kan ha varit fascinationen över den nya sängen som inhandlades, eller någon slags uppfostran att man inte stormar massa på bortaplan.
Stormen sattes på en pall medan en allt annat än händig far gick lös på sängen med skruvdragare i högsta hugg. Till en början hejades det på rätt friskt och han förblev sittandes platt på baken. Först när skruvarna började hamna på golvet fick stormen en identitetskris och antog formen av metallåtervinning. Lyckligt bärande skruvar och muttrar gick han parad i lägenheten och passade då och då på att rycka tag i en kabel och samtliga närvarande fick tjoande rycka ut med armar i olycksbådande vinklar. Det hela liknande efterhand en yoga-klass.
Efter äventyret inhandlades tacos och mormor fick finbesök än en gång. Vid 20 började ögonen gå i kors och ord och läten som kom vid den tiden från stormen liknade rentav nonsens. Ilfart hem och en trött A låg och mumlade lyckligt innan han somnade. Kontentan? Säng och tacos makes A a dull boy...
Det har varit skapligt lugnt de senaste dagarna. Stormen väntades slå till med full kraft mot Rotebro igår men kom liksom av sig på halvfart. Kan ha varit fascinationen över den nya sängen som inhandlades, eller någon slags uppfostran att man inte stormar massa på bortaplan.
Stormen sattes på en pall medan en allt annat än händig far gick lös på sängen med skruvdragare i högsta hugg. Till en början hejades det på rätt friskt och han förblev sittandes platt på baken. Först när skruvarna började hamna på golvet fick stormen en identitetskris och antog formen av metallåtervinning. Lyckligt bärande skruvar och muttrar gick han parad i lägenheten och passade då och då på att rycka tag i en kabel och samtliga närvarande fick tjoande rycka ut med armar i olycksbådande vinklar. Det hela liknande efterhand en yoga-klass.
Efter äventyret inhandlades tacos och mormor fick finbesök än en gång. Vid 20 började ögonen gå i kors och ord och läten som kom vid den tiden från stormen liknade rentav nonsens. Ilfart hem och en trött A låg och mumlade lyckligt innan han somnade. Kontentan? Säng och tacos makes A a dull boy...
lördag 22 januari 2011
Någonting är fel...
Det taktfasta dunkandet och glada hejaropen byttes efter ett tag ut till vad som närmast kan beskrivas i Edvard Munchs "Skriet". Ångest på hög nivå i hallen alltså. Färskt i tanken fanns "A har inte bajsat idag"... kort sagt så var problemet avhjälpt. Det är nämligen en försvarsstrategi som A har. När ödlor blir rädda tappar de svansen. När A ska sova gör han något som närmast kan likna gödselstack. Den här var deluxe.. Har sett modellen förr. Men de som åstadkommit den brukar normalt säga; "muuuu"
Ett blöjbyte senare så försöker vi igen. Heja heja!
P.S Meddelande till John Blund: Om du väcker honom så får du f-n se till att han somnar igen! D.S
Ett blöjbyte senare så försöker vi igen. Heja heja!
P.S Meddelande till John Blund: Om du väcker honom så får du f-n se till att han somnar igen! D.S
Stormen hos mormor
Idag har stormen varit hos mormor. Det är lugnast för alla parter. Mormor exkluderad då.
Det verkade ha gått lugnt till. Det enda vi såg var en matincident. Vi kan kalla den "äta själv". Operation "äta själv" är inte alltid helt framgångsrik. Beroende på hur man ser det förstås. Om framgång betraktas i hur mycket mat som kan återfinnas på golvet och kring sig är A oerhört framgångsrik. De två hundarna T & T betraktar det hela med stora ögon. När A är framme innebär det nämligen städning. Idag var det mos. Det innebär en all you can eat buffè för T & T.
För tillfället borde någon sova. Det gör inte någon. Något slår taktfast på sängen och sjunger gutturala läten. I ärlighetens namn låter det inget vidare, men lyckligt. Emellanåt kommer en lång salva med med något som om man var på riktigt gott humör kunde likna vid prat. Läten är förmodligen mer rätt term. Det låter i hallen helt enkelt. Borde kanske vänta på John Blund men då har han ju någon att prata med så vi nöjer oss med att konstatera att vi hoppas han somnar snart.
Över och ut.
Det verkade ha gått lugnt till. Det enda vi såg var en matincident. Vi kan kalla den "äta själv". Operation "äta själv" är inte alltid helt framgångsrik. Beroende på hur man ser det förstås. Om framgång betraktas i hur mycket mat som kan återfinnas på golvet och kring sig är A oerhört framgångsrik. De två hundarna T & T betraktar det hela med stora ögon. När A är framme innebär det nämligen städning. Idag var det mos. Det innebär en all you can eat buffè för T & T.
För tillfället borde någon sova. Det gör inte någon. Något slår taktfast på sängen och sjunger gutturala läten. I ärlighetens namn låter det inget vidare, men lyckligt. Emellanåt kommer en lång salva med med något som om man var på riktigt gott humör kunde likna vid prat. Läten är förmodligen mer rätt term. Det låter i hallen helt enkelt. Borde kanske vänta på John Blund men då har han ju någon att prata med så vi nöjer oss med att konstatera att vi hoppas han somnar snart.
Över och ut.
fredag 21 januari 2011
Det har gått en vecka sedan debutinlägget. Svag start alltså. Beror det på att stormen bedarrat?
Ingalunda.. snarare är det så att de två arma skadesanerarna har legat i en ordentlig influensa och med alltmer sinande krafter försökt hålla stormen i schack. Det har gått sådär kan sägas. Här har vi ett utdrag ur händelser från veckan:
1: Favorit i repris. Ett paket oboy hör helt enkelt hemma i en glad storm, och en chokladbrun sådan var ett faktum.
2: När vi ändå är inne på ämnet pulver, visst är välling också en stilig assecoar? Det här upprepades x 2 varav sista gången helt var undertecknads fel som inte tänkte på femton meter långa klåfingriga armar.
3: - "Blöja? Fånigheter. Inte jag inte" tänkte stormen, och plockade av sig nämnda. Därefter började det trycka på lite och stormen slog lyckligt en drill i en ugnslåda. En inte alldeles nöjd sanerare fick muttrande sanera nämnda låda.
Sova verkar inte heller helt populärt under veckan. Somnar som vanligt vid 20, men vaknar minst 3 gånger under natten. Tidigare förkylning med nysningar som påföljd verkar göra sitt. Snorgärs har fått ett nytt ansikte.
Bokstavligt talat.
Vi funderar även på om stormen ser dåligt. Fingerfärg är fantastiskt sa mor. Mutter sa far. Hurra sa stormen och missade ett stort papper och gav sig på bordet. 1-0 stormen...
Ingalunda.. snarare är det så att de två arma skadesanerarna har legat i en ordentlig influensa och med alltmer sinande krafter försökt hålla stormen i schack. Det har gått sådär kan sägas. Här har vi ett utdrag ur händelser från veckan:
1: Favorit i repris. Ett paket oboy hör helt enkelt hemma i en glad storm, och en chokladbrun sådan var ett faktum.
2: När vi ändå är inne på ämnet pulver, visst är välling också en stilig assecoar? Det här upprepades x 2 varav sista gången helt var undertecknads fel som inte tänkte på femton meter långa klåfingriga armar.
3: - "Blöja? Fånigheter. Inte jag inte" tänkte stormen, och plockade av sig nämnda. Därefter började det trycka på lite och stormen slog lyckligt en drill i en ugnslåda. En inte alldeles nöjd sanerare fick muttrande sanera nämnda låda.
Sova verkar inte heller helt populärt under veckan. Somnar som vanligt vid 20, men vaknar minst 3 gånger under natten. Tidigare förkylning med nysningar som påföljd verkar göra sitt. Snorgärs har fått ett nytt ansikte.
Bokstavligt talat.
Vi funderar även på om stormen ser dåligt. Fingerfärg är fantastiskt sa mor. Mutter sa far. Hurra sa stormen och missade ett stort papper och gav sig på bordet. 1-0 stormen...
torsdag 13 januari 2011
Storm över Stockholm
Det rapporteras bli en ordentlig storm över stockholm under dagen. Vid 08 slogs ögonen upp, och gav förvisso lite förberedelser med vad som komma skulle med ett välbekant joller, en mild bris om man så vill, men som snabbt ökade i något som kan liknas vid orkanstyrka.
Låt mig först klargöra hur en storm kan slå upp ögonen. Stormen är en 1 årig naturkatastrof vid namn A, som allt som oftast aldrig är stilla. Vårt hem som förvisso inte var en fridens plats innan, är numera någon slags centrum för en tornado som drar fram oftast sådär mellan 08-20. Därefter somnar den gubevars i sängen och låter övriga inblandade få andas ut en stund.
Där man tycker att man skyddat lös egendom finner man ofta att naturen eller A har en uppfinningsrikedom över det vanliga. Handlar det om en hög bänk och inget finns att klättra på känner man sig skapligt säker. Tills man två minuter efteråt inser att den på något sätt tog sig upp ändå. Hur? Vi har frågat oss detsamma, men har ännu inte hittat något svar på detta.
Det kommer levereras färska väderleksrapporter dagligen för att ni ska veta var ni ska hålla er undan. Och är ni där ändå, så säg inte att ni ingen varning fick.
I skrivande stund var det en hög med post som fick ny boplats. På golvet. Kan svära på att det kändes som att just den högen befann sig totalt oåtkomligt, men stormen finner alltid råd.. och här är vi igen..
/ Skadesaneraren
Låt mig först klargöra hur en storm kan slå upp ögonen. Stormen är en 1 årig naturkatastrof vid namn A, som allt som oftast aldrig är stilla. Vårt hem som förvisso inte var en fridens plats innan, är numera någon slags centrum för en tornado som drar fram oftast sådär mellan 08-20. Därefter somnar den gubevars i sängen och låter övriga inblandade få andas ut en stund.
Där man tycker att man skyddat lös egendom finner man ofta att naturen eller A har en uppfinningsrikedom över det vanliga. Handlar det om en hög bänk och inget finns att klättra på känner man sig skapligt säker. Tills man två minuter efteråt inser att den på något sätt tog sig upp ändå. Hur? Vi har frågat oss detsamma, men har ännu inte hittat något svar på detta.
Det kommer levereras färska väderleksrapporter dagligen för att ni ska veta var ni ska hålla er undan. Och är ni där ändå, så säg inte att ni ingen varning fick.
I skrivande stund var det en hög med post som fick ny boplats. På golvet. Kan svära på att det kändes som att just den högen befann sig totalt oåtkomligt, men stormen finner alltid råd.. och här är vi igen..
/ Skadesaneraren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)