Ondska i stereo

Måndag morgon, och det kan konstateras att sömnen fungerande något bättre denna natt än föregående. Klockan 06.00 slog odjuret upp de små blå ögonen och gick från 0-100 i en fart som skulle gjort sportbilstillverkade gröna av avund. Av någon anledning tycks både far och mor likna en hinderbana av något slag. En hinderbana som måste forceras till varje pris. Det klättras och klängs i en väldig fart, men plötsligt är det alldeles tyst. Den tystnaden får snabbt en sömndrucken far att bli klarvaken i hast. Därefter hörs ett skrapande ljus och ett tyst "oj oj oj". Där går startskottet och far hinner snabbt som möjligt förhindra något som skulle rubriceras som en "Diskrelaterad olycka". Något som Folksam inte skulle se med blida ögon på.

Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."

Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.

Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.

Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet)  med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?

Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.

Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.

Stormen vs T 1-0

Shower with a maniac

I den här värmeböljan som råder just nu har pappa storm intagit en närmast flytande form. Detsamma gäller inte stormen som håller igång non stop ändå. Men på mornarna märks arvsanlagen som tydligast då far och son flyter ut i hallen tillsammans och far inser att här behövs det dusch för att kyla ner sig med och klara av ännu en dags kaos.

Duschstunden är en intressant stund och en tid då stormen visar sitt rätta jag. Då stormen sällan är stilla är enklaste varianten att helt sonika sätta sig direkt på golvet. Det finns ingen duschkabin, inget badkar eller så. Bara golv och duschdraperier. Ultimat läge för en storm att springa runt, och därav en absolut nödvändighet att sätta sig och visa hur kul det är på just den här fläcken. När stormen väl satt sig och nöjt får kontroll över duschslangen inleds opeation vattentortyr. Den går ut på att stormen snabbt höjer upp munstycket i ansiktet på sin stackars far, som pustar och frustar och mellan kvävningarna konstaterar att odjuret mitt emot sitter och gapskrattar åt honom. Försöker man ta slangen ifrån honom startar operation mistlur, varav man får väga in om det är kvävning/dränkning eller permanenta hörselskador som är grejen idag. Oftast slutar det med att stormen får slangen tillbaks och proceduren upprepas. Det hela pågår i cirka 10 minuter, tills det är dags att löddra in stormen i bamsetvål. Hurvida det är trevligt att lukta Bamse eller inte har ännu inte framgått.
Under löddringen passar far på att leta efter de tre gömda sexorna som borde finnas i stormens huvud, men än så länge har inte en enda återfunnits. Förmodligen handlar det om en uppgraderad modell där sexorna finns som streckkoder maskerade till små rynkor eller något. Men alldeles säkert finns de där.

Det kan även meddelas att operation No sleep 'til bedtime än en gång fungerat. Vid 19 bedarrade stormen och kvällsmaten intogs gäspande. Nu återstår bara att se om fenomenet med en tidig morgonstorm återkommer...

Dusch vs far 1-0

En djävulsk plan

Det har hållits bloggtystnad medans planer smitts. Som beskrevs sist hade mor utvecklat en diabolisk plan med stormens sömnrutiner. Stormen lägger sig normalt vid 20.00. Och när jag säger 20.00 så menas det att kampen börjar där. Oftast avslutas den någon gång vid 22.00-22.30 då barnet helt enkelt inte orkar vrida sig runt som en mask, ligga och babbla eller sprattla till var femte sekund för att åtminstone i teorin hålla kroppen igång.

Planen inleddes fredag och fick av generalmajor far titeln "No sleep 'til bedtime" vilket i praktiken innebär att eftermiddagsluren avskaffades för att se vad som hände. Stormen höll god fart nästan hela vägen in på målrakan och tjoade på fram till mor bestämde sig för att göra pannkakor till middag. Någonstans då pannkakorna tillverkades hände något. Det var lite som att se barnet i slow motion. Ögonen rullade, flinet kändes inte alls lika äkta och maten intogs tillslut under snigelliknande fart. Strax efter 19.00 var stormen en slagen hjälte och fick bäras in till sovrummet där han slocknade på två minuter och båda föräldrarna kände segervittring. Ett framgångskoncept!! Eller..?

Lördagen förflöt med en jobbande mor och en far som hade ansvaret för att hålla stormen såväl vid liv som i vaket tillstånd, vilket var lättare sagt än gjort. Det hölls god fart även här, även om far tyckte att tiden sniglade sig fram på slutet. Men slutligen var det ett trött barn som än en gång hamnade i säng strax efter 19 och somnade tvärt. När mor kom hem sov barnet redan och båda tyckte att planen fungerade fantstiskt. Tills...

04.15 vaknar stormen och gör en lysande dramatisering av Duracell-kaninen i verkliga livet. "Flaaaaschla!!", vilket vi redan konstaterat betyder flaska, råmade djuret och far gick halvt i sömnen ut och gjorde en flaska välling. Allt i sin ordning, far somnar om och vaknar av; "Flaaaaschla!!!", här är far något förvirrad då klockan är 04.40 och han kunde svurit på att han redan gjort en. Men flaskan är tom, och man har ju varit förvirrad förr tänkte far. Kanske drömde jag? Ännu en flaska görs och glad i hågen lägger sig stormen än en gång med en flaschla. 10 minuter senare ropar det inte på en ytterligare flaschla. Däremot fortsätter duracell-reklamen, men denna gång i en allt högre fart. Stundtals syns mest små färgglada streck där stormen drar fram, och snabbt hittar fars verktygslådor som glatt gås igenom. Däremellan talas i tungor så snabbt att inget levande kan uppfatta vad jollret handlar om, och någonstans här vaknar de båda föräldrarna till.

"Herregud!", tänker far. Eller gud och gud. Vem som nu har jourtid så tidigt på morgonen. Nästa tanke är att vi kommer vara med i tidnignen. Jajamen, sannerligen kommer vi det. "Familjen storm fick knark i vällingen". Far ser redan rubrikerna framför sig och den där konstiga bilden där hela familjen sitter samlad och stirrar på vällingpaketet medan fotografen förevigar ögonblicket, och i artikeln konstateras att tillverkaren Semper inte har någon aning om hur knarket kom i vällingpaketet och att rutinerna måste ses om, och familjen blir kompenserad med ett nytt paket, och mor ledset konstaterar att vi inte vet om vi vågar köpa den där vällingen igen. Uppåttjack värre finns i stormens välling uppenbarligen, men efter någon timme verkar effekten avta något. Stormen börjar gäspa och vrida lite besvärat på sig i sina krumpuktsprång. Kanske är det någon sån där 50/50-blandning med hälften uppåttjack och resten nedåtgående grejer, tänker far. Mor däremot tröttnar och tar stormen med sig till ett separat sovrum med stormen där de båda strax somnar.

Fortfarande trött känner far att ändra på stormens sömnrutiner ger lite känslan av att spela Monopol med djävulen. Man kunde svurit på att den där jäkeln fuskar, och att de där hotellen inte alls stod där i förra omgången innan man gick på toa, och förresten slog jag väl inte en femma och hamnade på dem heller för den delen? Hur man än gör känns det som att det finns en extra tärning instoppad nånstans. Om man bara kunde hitta den och avslöja honom...

Sömn vs Storm 0-1

Mata fiskar?

Idag har varit en händelserik dag. Både på gott och ont. Stormen inledde starkt med att gallskrika och köra sitt karismatiska Pavarotti-vrål, och nånstans där kunde man urskilja "flaschla", vilket då är stormens ord för flaska. Gott så.. dessvärre var det svårare att göra barnet nöjt. En ny blöja? Icke. Flaskan? Nej, inte det heller. Motsägelsefullt? Jajamen.
Inte förrän frukost serverades i huset var stormen lugn. Detta varade dock bara i några minuter. Lagom till mor gick till gymmet och far lämnades hemma med något som nu hade antagit mistlursstyrka. Hade hörselnämnden, eller vilka som nu bötfäller sånt där, varit i närheten hade det blivit dryga böter för stormen. Men det hade väl far fått tagit i alla fall så kanske var det tur att de befann sig på festivalturnè.

Mitt på förmiddagen bjöd pappa storm på en kaka för husfridens skull. Världens bästa pappa-titeln var ett totalt faktum då stormen sken som en sol och pappa kände sig sannerligen som världens bästa. Glatt konstaterades att det var precis vad som saknades. "Jojo.. man vet väl var grabben vill ha", tänkte pappa nöjt och gick in i vardagsrummet, nöjt hummandes. Någonstans i periferin började far dock ana att något inte stod rätt till. Försvann inte den där jäkla kakan väldigt fort? Och var det inte en jäkla rörelse i akvariet. Visst händer det när man går förbi, men inte i den här skalan. X antal sekunder senare insåg far att stormen inte alls hade haft singoalla-kalas. Det hade däremot fiskarna, och några av dem såg ordentligt sprickfärdiga ut. Det är väl de där transfetterna tänkte far bedrövat, medan han såg på hur fiskarna, inklusive, malarna kalasade gott på något vitt kladd som en gång suttit mellan de två olika halvorna. Nu har stormen singoalla-förbud fram till 35-årsdagen.

Då stormen haft problem med att sova, eller rättare sagt, då föräldrarna haft problem med att stormen inte vill sova, smed den diaboliska mamma storm på en plan.  Middagsluren drogs helt sonika in, och en eftermiddag planerades med en rad olika aktiviteter. Däribland ett besök på kommande förskola för stormen. En förskola som inte anar vilket oväder som väntar i höst. Stormen gjorde entrè som en sol, och flirtade lite med såväl skolfröknar som andra barn. "Klurigt!", tänkte far. Bli vän med dem först så blir de kanske inte helt nedbrutna när ovädret väl bryter ut. Stormen hälsades glatt välkommet tillbaks om drygt en månad, och far log i mjugg... vänta bara!

There is no spoon

Det är att svänga sig med engelska dagen till ära. Sedan mor gått lös på stormens svål med en trimmer har nämligen pappa storm gått och grubblat på vem, eller för den delen, vad stormen påminner om. Idag kom så äntligen den där maskineriet igång.I filmen The matrix stöter man på en liten underlig pojke som böjer skedar. Just denne pojke har stormen drag av. Detta ger far hybris som känner sig lite utvald och kan när som helst sätta igång att bekämpa agenter och röra sig i slowmotion och ducka kulor. Än så länge har varken agenter eller kulor siktats men förmodligen är det bara en tidsfråga innan båda dyker upp som på beställning.

I väntan på bättre tider, regn eller vad det nu kan vara han väntar på, har stormen hittat på saker att förströ sig med. Mammas mobil t.ex.
Helt enligt tidsandan är stormen fullkomligt uppslukad av mobiltelefoner, och missar aldrig ett tillfälle att slå en signal till farfar eller mormor för att sitta och le medans åldringarna gör sitt yttersta för att få ur stormen ett hej eller vad han nu kan få för sig att säga. För det mesta ingenting ska tilläggas. Det är nämligen inte samtalet som är viktigt. Det är avskedet. Ett samtal går för det mesta till så att mor eller far ringer upp sina stackars föräldrar och meddelar att det finns ett oväder på andra sidan luren som väntar på att underhållas. Första gången är såväl farfar som mormor piggt med på tråden och försöker glatt underhålla. Stormen lyssnar kritiskt, analyserar tonfall och vad som sägs, och är till sist nöjd. Då säger han puss, ger mobilen en puss och lägger på. Därefter kräver han att proceduren upprepas in absurdum. Idag fick han dock tydligen nog. Mor hade ingen tid då hon, som den käcka husfru hon är, putsade fönster. Ett gyllene tillfälle för yrvädret att testa falltiden på en mobil från andra våningen ner till grannens trädgård. Inte speciellt lång kan tilläggas. Betydligt längre var mors svordomsramsa då hon tvingades ner till grannen för att knacka på och be om att få hämta en mobiltelefon. Har man inget att göra så ser man till att skaffa det...

Storm vs mobiltelefon 1-0

Oj?

Det finns ett ord som är förknippat med fara, kaos och ond bråd död i hemmet. Ett litet ord på två bokstäver som stavas: "Oj. Oj i mänsklighetens början var ett oskyldigt ord. Grottmänniskor som möjligtvis tappade en sten i backen eller råkade ha ihjäl ett djur i storlek med Gottland. Stormen har utvecklat ordet och dragit det till sin spets. Varje gång ordet ljuder går ett larm hemma. Inte rent fysiskt naturligtvis, även om det mer än en gång funderats på en enorm mistlur som reagerar på det lilla ordet. Ett oj är att hitta fjärrkontrollen i hundvattenskålen, tvätten i diskmaskinen, ett paket mjöl på golvet eller en blöja som inte fick rätt uppmärksamhet under de två sekunder stormen faktiskt gav signal för bajs eller så. Precis som en bredd smörgås landar alltid en blöja med den kladdiga sidan neråt. Mor och far har utvecklat det obrydda leendet till just sådana situationer. Ett milt leende som talar om att det gör ingenting alls. Stormen ler tillbaks och säger oj än en gång..

Efter gårdagens inlägg måste sägas att det finns inget mer sant än guru liknelsen för sovande stormen. När undertecknad skulle läggas sig upptäckte han ben till höger och vänster. Ja överallt var det ben. Det tog en stund att faktiskt identifiera ställningen som stormen låg i i mörkret allt eftersom han vände och vred sig. Ett tag tyckte far sig rent av känna sisådär 3-4, ja kanske fler, ben i ryggen och kände kallsvetten komma krypande. "Har ungen förökat sig alldeles själv?" Bakterier försökar sig ju genom enkel celldelning, kanske stormen också var av det virket? Lyckligtvis visade sig övriga ben bara tillhöra stormens arma mor, som också är en jäkel på att böja sig i omöjliga vinklar. Det handlar med andra ord om arvsanlag i det där fallet. Den människoätande hunden T tar också plats, och vägrar flytta sig då han fått en, i hans ögon, perfekt plats. Ofta mellan fars ben så att lägesändring är en total omöjlighet. Att sova med familjen storm är lite som att lägga pussel. Dessvärre är pappa storm ofta den där biten som någon trodde tillhörde pusslet men egentligen tillhörde ett helt annat. Ligger lite obekvämt upp på de andra och försöker förestäla en del av en färgglad påfågel när de andra mest liknar solrosor. Ingen dans på (sol)rosor inte.

Far vs resten av familjen storm 0-1

Sommarstorm

Undertecknad, yours truly eller vad ni vill är en rätt usel bloggare. Av någon anledning glöms bloggen av, fast ämnen till den egentligen aldrig fattas. Det finns aldrig lugna stunder med stormen i farten.
Bot och bättring lovas, men vänta er inga mirakel.

Det har gått snart fem månader sedan sista inlägget. Fem månader av våldsam framfart för en snart tvåårig storm som i mångt och mycket har övergått till att vara storm till att vara snudd på fullfjädrad naturkatastrof. I Bin Ladens frånfälle finns nu en värdig ersättare till kaoset här på jorden.

Den senaste tiden har stormen tillbringat dels i Hälsingland under midsommar där han charmade minderåriga damer, vilket är ok om man fortfarande bär blöja.. dock bör inte vuxna individer prova på detta pga illasinnade rykten och risk för långvariga fängelsestraff. Sedan har också en vecka spenderats hos farmor och farfar på västkusten. Undertecknad tyckte att båda log stelt när det skulle tas avsked. Lätt att tycka att upptågen är fantastiska med betryggande 50 mil mellan sig. Men när upptågen sker på hemmaplan ryggar till och med farmor och farfar tillbaks.

 Farfar undrade försiktigt efter första dagen : " Är han aldrig still?" Och svaret på det är nej. Inte ens när han sover faktiskt. Både mor och far storm konstaterar att under natten byts det ställning med jämna intervaller och det hela påminner stundtals om en rubiks kub eller någon sorts vis gammal indier med förmågan att böja sig femton olika håll samtidigt. Och om det skulle vara imponerande så är det snudd på magiskt, fantastiskt och andra superlativ när han är vaken. För alla utom de som behöver se efter olyckan. Nedan följer några av de fantastiska upptåg från farmor och farfar besöket:

1: Fridyk från soffa, bord, stolar och andra attiraljer som kan klättras på. Samtliga avslutades med tjo och tjim, dock inte av den glada sorten.

2: Tribute till Michael Jackson då stormen glatt skulle över räcket till balkongen och höll på att ge far ett tidigt arv då farmor satte kaffet i halsen.

3: En listig farfar satte barngrind i trappan för att förhindra besökare på övervåningen utan tillsyn. En ännu listigare besökare insåg att spjälorna gick att flytta på och bestämde sig för en tur på övervåningen. Turen gick strålande halvvägs. Därefter insåg besökaren att han begåvats med resten av släktens tjockskallighet och fastnade med densamma. Flera tjut och vrål senare fick en trumpen nästan-besökare hålla sig på undervåningen. Detta upprepades flera gånger. Dock alltid med samma resultat.

Dagens tilltag är däremot förärat mor i huset. Hennes pippi på stormens frisyr tar ibland abnorma proportioner. Utrustad med en trimmer skulle hon gå lös på det stackars barnets skalle men hon upptäckte till sitt förtret att länginställningen var på tok för lång för stormens hår. Äsch då.. verkade mor tycka att skippade inställningen och gav en helsnagg istället. Far i huset kom in och undrade varför hans son såg ut som en alien med abnormt stort huvud. Men så fick man tydligen inte säga. Tydligen ska de vara världens vackraste i alla fall. Fast nog såg det påfallande underligt ut vid en första anblick. Därefter hävdades det att det hela grundades i fars avsaknad av hår. Något som bestämt tillbakavisas. Faktum är att det finns hår på fars skalle också. Flera stycken faktiskt...

Ett ovanligt långt inlägg, men så ska det också göras ordentligt ibland.

Grind vs Stormens huvud 1-0