Idag har varit en händelserik dag. Både på gott och ont. Stormen inledde starkt med att gallskrika och köra sitt karismatiska Pavarotti-vrål, och nånstans där kunde man urskilja "flaschla", vilket då är stormens ord för flaska. Gott så.. dessvärre var det svårare att göra barnet nöjt. En ny blöja? Icke. Flaskan? Nej, inte det heller. Motsägelsefullt? Jajamen.
Inte förrän frukost serverades i huset var stormen lugn. Detta varade dock bara i några minuter. Lagom till mor gick till gymmet och far lämnades hemma med något som nu hade antagit mistlursstyrka. Hade hörselnämnden, eller vilka som nu bötfäller sånt där, varit i närheten hade det blivit dryga böter för stormen. Men det hade väl far fått tagit i alla fall så kanske var det tur att de befann sig på festivalturnè.
Mitt på förmiddagen bjöd pappa storm på en kaka för husfridens skull. Världens bästa pappa-titeln var ett totalt faktum då stormen sken som en sol och pappa kände sig sannerligen som världens bästa. Glatt konstaterades att det var precis vad som saknades. "Jojo.. man vet väl var grabben vill ha", tänkte pappa nöjt och gick in i vardagsrummet, nöjt hummandes. Någonstans i periferin började far dock ana att något inte stod rätt till. Försvann inte den där jäkla kakan väldigt fort? Och var det inte en jäkla rörelse i akvariet. Visst händer det när man går förbi, men inte i den här skalan. X antal sekunder senare insåg far att stormen inte alls hade haft singoalla-kalas. Det hade däremot fiskarna, och några av dem såg ordentligt sprickfärdiga ut. Det är väl de där transfetterna tänkte far bedrövat, medan han såg på hur fiskarna, inklusive, malarna kalasade gott på något vitt kladd som en gång suttit mellan de två olika halvorna. Nu har stormen singoalla-förbud fram till 35-årsdagen.
Då stormen haft problem med att sova, eller rättare sagt, då föräldrarna haft problem med att stormen inte vill sova, smed den diaboliska mamma storm på en plan. Middagsluren drogs helt sonika in, och en eftermiddag planerades med en rad olika aktiviteter. Däribland ett besök på kommande förskola för stormen. En förskola som inte anar vilket oväder som väntar i höst. Stormen gjorde entrè som en sol, och flirtade lite med såväl skolfröknar som andra barn. "Klurigt!", tänkte far. Bli vän med dem först så blir de kanske inte helt nedbrutna när ovädret väl bryter ut. Stormen hälsades glatt välkommet tillbaks om drygt en månad, och far log i mjugg... vänta bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar