Det finns ett ord som är förknippat med fara, kaos och ond bråd död i hemmet. Ett litet ord på två bokstäver som stavas: "Oj. Oj i mänsklighetens början var ett oskyldigt ord. Grottmänniskor som möjligtvis tappade en sten i backen eller råkade ha ihjäl ett djur i storlek med Gottland. Stormen har utvecklat ordet och dragit det till sin spets. Varje gång ordet ljuder går ett larm hemma. Inte rent fysiskt naturligtvis, även om det mer än en gång funderats på en enorm mistlur som reagerar på det lilla ordet. Ett oj är att hitta fjärrkontrollen i hundvattenskålen, tvätten i diskmaskinen, ett paket mjöl på golvet eller en blöja som inte fick rätt uppmärksamhet under de två sekunder stormen faktiskt gav signal för bajs eller så. Precis som en bredd smörgås landar alltid en blöja med den kladdiga sidan neråt. Mor och far har utvecklat det obrydda leendet till just sådana situationer. Ett milt leende som talar om att det gör ingenting alls. Stormen ler tillbaks och säger oj än en gång..
Efter gårdagens inlägg måste sägas att det finns inget mer sant än guru liknelsen för sovande stormen. När undertecknad skulle läggas sig upptäckte han ben till höger och vänster. Ja överallt var det ben. Det tog en stund att faktiskt identifiera ställningen som stormen låg i i mörkret allt eftersom han vände och vred sig. Ett tag tyckte far sig rent av känna sisådär 3-4, ja kanske fler, ben i ryggen och kände kallsvetten komma krypande. "Har ungen förökat sig alldeles själv?" Bakterier försökar sig ju genom enkel celldelning, kanske stormen också var av det virket? Lyckligtvis visade sig övriga ben bara tillhöra stormens arma mor, som också är en jäkel på att böja sig i omöjliga vinklar. Det handlar med andra ord om arvsanlag i det där fallet. Den människoätande hunden T tar också plats, och vägrar flytta sig då han fått en, i hans ögon, perfekt plats. Ofta mellan fars ben så att lägesändring är en total omöjlighet. Att sova med familjen storm är lite som att lägga pussel. Dessvärre är pappa storm ofta den där biten som någon trodde tillhörde pusslet men egentligen tillhörde ett helt annat. Ligger lite obekvämt upp på de andra och försöker förestäla en del av en färgglad påfågel när de andra mest liknar solrosor. Ingen dans på (sol)rosor inte.
Far vs resten av familjen storm 0-1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar