Ondska i stereo

Måndag morgon, och det kan konstateras att sömnen fungerande något bättre denna natt än föregående. Klockan 06.00 slog odjuret upp de små blå ögonen och gick från 0-100 i en fart som skulle gjort sportbilstillverkade gröna av avund. Av någon anledning tycks både far och mor likna en hinderbana av något slag. En hinderbana som måste forceras till varje pris. Det klättras och klängs i en väldig fart, men plötsligt är det alldeles tyst. Den tystnaden får snabbt en sömndrucken far att bli klarvaken i hast. Därefter hörs ett skrapande ljus och ett tyst "oj oj oj". Där går startskottet och far hinner snabbt som möjligt förhindra något som skulle rubriceras som en "Diskrelaterad olycka". Något som Folksam inte skulle se med blida ögon på.

Efter att ha avstyrt den lilla fadäsen övergår båda föräldrarna till att vara hinderbana igen och far tänker stilla "bara 13 timmar kvar tills han ska sova igen... och han är myndig om bara 16 år.. det går bra..."

Efter frukost får mor ett frikort. Andra kallar det jobb. Någon är sjuk och mor får hoppa in, och far har återigen ansvaret för virvelvinden som fått allt högre hastighet sedan frukost intagits. Ja det är nästan fråga om ultrarapid. Det är färgglada streck överallt och lagom till mor går till jobbet har stormen jobbat upp en hastighet och ett system i kaos som gör honom extremt lämpad som motståndare till valfri superhjälte i världen. Far tänker snabbt att ett sånt där Min första kemilåda inte är att tänka på alls, då han inte vill ha något att göra med utbildningen för världens ondaste superskurk.

Just denna dag visas prov på en fantastisk uppfinningsrikedom, till pappa storms stora förtret. Far konstaterar modigt att tvätten kan han nog smita iväg och pyssla med i badrummet medan stormen lugnt sitter och tittar på Hitta nemo i några minuter. Något som visar sig vara en extremt dålig idè. Stormen har näst intill svart bälte i bergsklättring, därav hamnar stolar, pallar, ja i princip allt som den unge bergsgeten kan klättra på, uppe på bord och skuffas in i garderober osv. Men inte dammsugaren. Dammsugaren är framme. När far kommer tillbaks har stormen varit på köksbänken och fyllt ett glas med vatten åt sig själv. Något man gott kunnat unna honom, om det inte vore för det faktum att stormen oftast drabbas av dansbaciller och gärna jazzar loss om det kommer en låt han gillar. Det gör det.. men att sätta ner det fulla glaset med vatten är inte att tänka på. Inte att stå still heller. Vid upptorkningen undrar far varför de överhuvudtaget köpt 5-litersglas eller vad nu storleken är.

Efter upptorkning av x antal liter vatten har stormen återigen förstrött sig på egen hand. När han var uppe och tog vatten åt sig själv hittade han också en påse med mammas bullar. Stormen gillar bullar. Och att experimentera. Dagens experiment handlar om micropartiklar, och utförs av en storm i full fart med bullar och en potatispress som tillhyggen. När det inte går att pressa bullarna mer går han lös på dem med pressen som en yxa, och resultatet är en lägenhet som hämtad ur en moderniserad Hans & Greta. (Herregud... vi lever på 2000-talet nu, visst lever häxan på c/o adress i lägenhet)  med far som den elaka häxan och stormen som en svart katt, eller vad nu häxor kan tänkas ha som husdjur. Ungefär här börjar den spontana tanken om blocket.se dyka upp. Hur kinkiga är de på försäljning av barn egentligen?

Far besinnar sig tillslut och kapitulerar för stormens kaos och försöker minimera området som förstörelsen pågår inom och isolerar sig i vardagsrum med minimal tillgång till andra rum. Förutom då mor ringer under en rast. Här måste förtydligast att stormen har en närmast hypnotisk förmåga att få folk som inte är i hans direkta närhet att tro att han är ett litet glatt och härligt barn som man nyper i kinderna och kramas tills han blir blå i trynet. När man träffar honom inser man snabbt att skenet bedrar, men av någon anledning om man så bara kommer utom synhåll så är hypnoseffekten och det rosa fluffet där igen. Mor fnissar rart åt stormens framfart och tycker att det är alldeles hysteriskt roligt. Något som pappa storm inte alls håller med om. Mitt under samtalet får han också vatten på sin kvarn då han tjoar till och inser att monstret stuckit en vass jäkel till skruvmejsel i en inte ont anande stortå vars enda tanke var.. ja egentligen ingenting antar jag, men förmodligen inte att få en skruvmejsel i sig. Här tjuter odjuret av skratt, och detsamma gör mor på andra sidan luren. Ondska i stereo tänker far, de där två är i maskopi.

Kvällens höjdpunkt för människoätande hunden T är annars då stormen stänger in sig tillsammans med nämnda i sitt rum och går bananas på någon sorts trumma som en inte ont anande farmor skänkt honom. Afrikanska djungeltrummor och nasala skrik, eller alla sorters skrik för den delen, hörs i några minuter inifrån rummet tills far nyfiket undersöker vad det handlar om och hittar den inte alltför morske mördarhunden uppflugen i sängen listigt förklädd till en pälskudde medan häxdoktorn nedanför dansar djungeldans och utför ritualer som förmodligen handlar om att far får en jobbig dag imorgon också. Nog för att de käcka föräldrarna gjorde ett djungelrum med motivtapet osv, men ibland drar stormen det hela till sin spets.

Stormen vs T 1-0