Det borde bjudits på julbak part 2 idag. Intentionen fanns definitivt där. En peppad far som i någon slags adrenalinkick gastade saker för sig själv som "Nu kör vi!!" och "Kom igen nu då!!". Ja, i huvudet då alltså. Att uttala orden hade varit att lägga en förbannelse över sig och smädelser hade rasat i mängd från mor i stugan. Eller lägenheten. Men... för det finns alltid ett men. Stormen hade ett inplanerat luciafirande att ta tag i. Stomen skulle vara pepparkaksgubbe vilket ger far blandade känslor, för rätt som det är så bryter nån normen och ska vara lussekatt och nån annan en köttbulle eller så och rätt som det är så står ett helt julbord och sjunger Staffan var en stalledräng.
Stormen som varit inte så lite morsk var inte fullt så morsk under tåget och nöjde sig med att göra en Milli Vanilli och göra en, i ärlighetens namn, halvdan lipsync. Trots att Lusse lelle, denna klassiska låt som låter som en karaktär skapad av Sten-Åke Cederhök, har ylats fram de senaste veckorna lyste nämnda med sin frånvaro under tåget, och efter tre låtar bestämde sig barnet för att nu fick det vara bra och gick till gungorna och var rätt nöjd med det. Efter tåget var det dags för fika, på vägen in hade man pyntat med marschaller, eller som de heter på ren svenska "Akta händerna!", vilket var oerhört tjusigt men kanske lite naivt med tanke på det inte alltför föråldrade klientelet och deras arma föräldrar som fick kämpa mot mindre varelsers lustar att göra om scenen från "Flickan som lekte med elden", bara sådär.
Efter tåg, fikande och julavsked till pesonal fick far, mor och mormor den oerhört naiva idèn att ta barnet till centrum. Med nämnda händelse i tanke kan far konstatera såhär i efterhand att bada med pirayor, doppad i remouladsås hade varit ett bättre och mindre smärtfritt val. De första affärsbesöken gick lindrigt och berusade av övermod kom plötsligt tankar på att kanske halvt veckohandla på coop eller så. Det resulterade i en fullkomlig katastrof med en storm som gick fram likt ja,, dålig liknelse, men naturkatastrof är det närmaste ordet som dyker upp. Först in på affären är frukt.. stormen gillar frukt. Stormen gillar också att packa frukt i festliga påsar som man tar i rullar från en ställning. Och kanske inte nödvändigtvis då dra av påse för påse utan dra fram en sådär 5-10 meter av de rackarna. Så långt allting väl, smärre missöden och tanterna som fick äran att plocka potatis med den unge herrn kommer säkert ur sin traumatiska upplevelse med bara ett par års enkel terapi.
När stormen efter ett tag mer eller mindre raserat ett antal hyllor insåg alla inblandade att här måste det till en förändring. Far går och köper banan, tar emot en storm vid kassorna, sätter sig på en stol och inväntar övriga shopping-gardet. Enkel plan. I teorin. Vad som verkligen hände var: far köper banan, hindrar storm från att åka rullbandet, plockar ner herrn och betalar, ser hur samme herre springer iväg medan far väntar på växel, funderar på att säga något i stil med "Det är jämt så", men inser att 100kr för två bananer är hutlöst dyrt. Springer tillslut efter yrvädret och sätter sig och inväntar lugnet. Som lyser med sin frånvaro, för med banan i munnen upptäcker nämligen det lilla monstret lösgodismontern på andra sidan och bestämmer sig för att banan går bort i alla lägen när det finns godis. Åter in på affären, springandes åt fel håll i kön, hittar än en gång en mamma, väser att nu är det färdighandlat, och lämnar över stormen åt mormor medan far i sitt anletes svett sysselsätter sig med att packa upp varor med ljusets hastighet, samt packar i dessa igen. Därefter bär det snabbt av hemåt och en trött storm viner i säng och somnar strax innan huvudet landar på kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar