Som om inte en dags julbak och ett luciafirande var nog så insåg undertecknad, yours truly, ja ni fattar.. att det hade utlovats ett julbak part 2, en gastkramande fortsättning på denna kamp mellan människa och natur. Nature channel i sitt esse. Topic var kärleksmums, eller som far helt enkelt kallar dem: bruna kakor med glasyr och kokos. Det verkar meningslöst att inte kalla saker för vad det är. Även om glasyr nog kan vara kärlek på många sätt, men knappast den torra kakan under. Kan det rentav vara så att kakan inte ska vara torr? Att något gått snett? Nåväl..
Mamma storm tyckte att kakorna som bakades senast var "helt ok", vilket i fars ögon är lika med att få nobelpris i småkakor. Full av övermod och stolta tankar gav han sig därför på kärleksmums, eller ja. Brun kaka med glasyr och kokos. Vi kan förtkorta det hela med BKMGOK, eller ja kanske kalla det kärleksmums vid närmare eftertanke. Smeten (?) gjordes med hjälp av en entusiastisk storm till tvååring som glatt hejade på en stolt far. Inga större incidenter här. Kanske bara att elvispen användes som ett massförtörelsevapen och den drabbade var ett kilo margarin. Men bagateller när allting går enligt planerna. Och såhär i efterhand kanske inte enormt överdimensionerad form inte var bästa lösningen då kakan i sig blev sådär 1 cm tjock. Men i sanningens namn så är det glasyren man är ute efter. Det här var definitivt mantrat för far som modigt bättrade på det lite tama receptet och gjorde dubbel sats av glasyr eftersom det av någon anledning aldrig räcker. Räcker gjorde det med dubbel sats kan tilläggas. Faktiskt så mycket räcker att det aldrig riktigt ville stelna. Sett i ett bakåtperspektiv försvarar sig undertecknad med att kladdkaka är kladdigt och massor av folk äter det. Och att äta kärleksmums med sked för att glasyrbeståndet är alltför häftigt borde vara var mans dröm.
Nej, rättighet!
Mor försökte in i det längsta att hitta något positivt, men har i skrivande stund inte ens försökt sig på att äta en smula av kakan, som dock äts glatt av stormen. Med sked ska tilläggas. Han försökte även med elvispen, men ja. Ett kilo margarin som fastnar i visparna är inget mot en halv form kärleksmums kan vi säga.
Tankar fanns även på pepparkakscupkakes, men far började inse sina begränsningar och att han inte på något sätt blivit döpt, eller ens kallad Leila någon gång och att cupkakes kanske inte var för honom. Sen fanns det ingen färskost heller. Även det bidrog. Ridå ner kort sagt.
Efter bak, ätning osv har stormen antagit formen av någon slags brunt monster, och inte den bra sorten som i Scooby doo utan den lortiga varianten som inga tecknade tanter städar upp efter. Fingrar började pekas åt fars håll, och på något sätt var det tydligen hans fel att monstret var brunt. Som om han gav honom en sked och kaka. Ja, kanske skeden då, men ingen kaka, och inte mycket i alla fall.
Så som något slags straff och ett sätt att säga ajabaja fick far än en gång den förnämliga äran att följa stormen till duschen för att helt enkelt göra människa av honom igen. Ni som läst tidigare vet att duschning med storm är lite av en mobbningskampanj och duschrummen i högstadiet allover again. Det kan meddelas att detta blivit värre. Stormen lever nämligen efter devisen Min, Mitt, Mina. Far tänkte liva upp duschningarna genom att ta med två st plastskålar in i duschen, mest för att kunna hälla vatten över sig själv medan den snikna ungen sitter och håller inne med allt varmvatten medans hans arma fader förfryser med alltmer ledsen min. Så har det dock inte utvecklat sig. Istället har stormen insett potentialen i dessa verktyg och gjort dem till en del av sin unika vattentortyr. Utrustad med en liten skål och en stor skål fyller han dessa med vatten, häller över fars huvud och kör därefter läget Högtryck på duschmunstycket och håller cirka fem cm från det oskyldiga offrets ansikte. Försöker det stackars offret ta skålarna hörs ett vrål i stil med: "Mina!!!!" och för att undvika att odjuret inte ska hoppa ur duschen och ta en tur bort till torktumlaren för en stunds umgänge med luddfiltret i denne tvingas far trumpet lämna tillbaks skålarna.
Senaste nytt är också varianten där far, i ett försök att lätta upp stämningen, iklädde sig största skålen som hatt och ådrog stora skratt. Detta var en succè de första försöken men blev efterhand istället en del av inslaget där far tvingas sitta med skål på huvudet medans son duschar ansiktet för fullt och kiknar av skratt. Ett par gånger har försökt gjorts att hålla för ansiktet med händerna, men resultatet av detta blir sura utrop i stil med "Nej nej nej!!", och därefter bänds händerna isär och vattnet är där igen medans det lilla odjuret hånskrattar med en demons väna stämma. Börjar bli rätt säker på att de här scenerna är eller var stående inslag på Guantanamo bay.
Over'n out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar