"Midvinternattens köld är hård, ute är regn och dimma.
Alla borde sova i enslig gård, men Stormen har rasat en timma.
Månen vandrar sin tysta ban, Stormen har glatt på en diskbänk fått span.
Gatlyktans sken emot taken. Äntligen, far är nu vaken!"

I skrivande stund faller faktiskt snön, men då utsidan mer påminner om ett regntugnt oktober får far själv liva upp julstämningen efter eget huvud. Två dagars bakande tar på krafter, och den tredje dagen som skulle gå i lugnet och fridens tecken fick ett raskt bakslag redan i inledningen av dagen när far snörvlande öppnade ögonen och konstaterade att här var en sån där förkylning på gång. Frid och lugn hade i allra högsta grad varit behövligt, men stormen, som den goda son han var, tyckte snarare att här behövs motion åt gubbstrutten varpå han la in en överväxel redan i inledningen av dagen.

Mor såg nöden och gick snällt med yrvädret till öppna förskolan med förhoppningen att han där skulle yra av sig och kanske sitta snällt sisådär 10% av tiden efter äventyret. Så blev det inte...

Stormen provar just nu tålamodet med potträning och lämnar rätt ofta tudelade beskd om behovet att kissa eller inte. Rätt ofta anser han det finns enormt behov att besöka toa, men hamnar istället i kramkalas med torktumlarens luddfilter med resultatet att han ser ut som en enorm dammtuss. Däremot när behovet finns tycks han knappt märka det själv och slår glatt en drill lite här och var. Detta fick far bevis på igår då han suckande hittade stormen i köket i full färd med att ta ut en sån där klassisk glasburk man använder till marmelad och speciellt tjusig sylt och slå nämna drill. Den burken måste blivit negativt överraskad över resultatet att gå från accessoar till lyxmarmelad till en genomskinlig pissoar.

Då far klokt nog såg var dagen barkade hän fick han en plötslig psykos och blev med ens ordentligt verklighetsfrånvänd och bestämde sig för att det måhända var dags för julbaks part 3. Om tvåan aldrig slår i en uppföljare är det ingenting mot vad trean gör. Dagens tema var mjuk pepparkaka, och grundproblematiken var än en gång vara eller inte vara med form. Då far saknade en liten avlång form bestämde han sig för att en stor rund nästan alldeles säkert går lika bra. Här syns tydliga tecken på psykosens inverkan av sinnet.

Inledande fasen med rumsvarmt smör missades och det blev lite si och så med den detaljen. Far tänkte för sig själv att det beror väl faktiskt på lite i vems rum man är. Smöret var alltså rumsvarmt för pälsklädda Inuiter med sitt säte i halvrunda igloos. Särskilt poröst blev det förresten aldrig heller, men det räddades med ett genuint handarbete av stormen som knäckte ägg av hjärtans lust. Det tog för övrigt bara ett par minuter att få bort äggskalet, och efter det några minuter till att torka upp mjölblandningen och göra ny. Efter mjölblandningens skapande blev det en snabb repris av operation äggskal som än en gång hade letat sig upp i skålen. Undertecknad funderade starkt på att korrigera receptet och sätta i egen pärm för framtida påminnelser av nämna händelser: "Arbetstid 10 min (20 med storm)", men avbröts abrupt i tankarna av en tjurig storm som krävde att få sleva ner smeten i formen och bokstavligt talat slänga in det i ugnen.

Under tiden eländet befann sig i ugnen tänkte far att nu... nu är det dags för Barnkanalen att göra sitt och låta far gå och fixa tvätten ifred utan stormiga stormar och kladdiga kakor. Pappamysigt viktes tvätten ihop på nolltid, men tankarna blev konstant avbrutna av ett brusande ljud som påminde alltför tydligt om rinnande vatten. Smygandes runt hörnet dök far upp i köket och hann precis lyckas beskåda vad som stormen avsåg vara "Operation bada i diskho på egen hand". Med diskborsten i högsta hugg gjorde den djärve unge mannen sig redo för att tvaga sin kropp i iskallt vatten endast iförd en up & go blöja och ett alldeles för glatt humör. Det hela lyckades dock avstyras i tid, och även om det tjurades rätt friskt i några minuter sken stormen snabbt upp när det utlovades hemlagade köttbullar till middag. Ännu ett smått psykotiskt drag av en övertrött far med alltför mycket fritid till städning.

Köttbullesmet drogs snabbt ihop och nöjt tänkte far att rulla köttbullar kan väl kanske kanaljen bidra med.

Fel. Så fel.

Medan far rullade köttbullar sysselsatte sig stormen med att göra mellanvariant av rulla och kladda, även om det i rättvisans namn mest var kladdande. Kladdet torkades förnöjt sedan av på såväl tröja och i hår, och far som chockerad tittade på med köttbullskladdiga händer tänkte att det här händer inte, det här är en dålig dröm, och snart vaknar jag i ungdomssäng, bakis och med siktet ställt mot lokala pizzerian. Trots ihärdigt önskande lyste dock lokala pizzerian med sin frånvaro och efter köttbullsstekande fick far snabbt ringa upp en assisterande farmor som kunde sysselsätta det lilla monstret i fem minuter medan far snabbt drog ihop en variant av potatismos. Som tack för lånet av telefonen ställde stormen om hela ringlayouten och såg till att far hädanefter har högtalartelefon inställd som standard när han ringer upp någon. Far vet fortfarande inte hur den unge it-gurun lyckades eller hur man ens får tillbaks de gamla inställningarna...

Det hela bättrades definitivt inte på av mor som fnittrade glatt när hon hörde om dagens bravader, och tyckte att stormen var en påhittig en.. jodu.. påhittig som en hel terroristorganisation med siktet inställt på att ta ner en nation. Skillnaden var bara att stormen sätter sina planer i verket och tar inga gisslan.

Over'n out