... falalalalala osv.. osv... den som skrev den raden har aldrig julbakat med en storm.
bloggen är tillbaks på egen begäran för att snabbt försöka återge episoden som vi kan kalla "julbak part 1" part 2 var tänkt att följa under morgondagen, men far är inte helt säker på om nerverna klarar ännu en påfrestning.
Kanske ett abrupt sätt att inleda, så låt oss spola bakåt och föreställ er någon slags berättarröst som återger senaste tidens detaljer. Far blev opererad för en månad sen eller så. Det resulterade i stränga order om inga lyft, inga nånting egentligen. Så beslutades att sista delen av året, dvs fr.om idag så spenderar storm och far den tillsammans i nån slags julig symbios i all härlig julglans där alla skrattar med pepsodentvita tänder i slutet. Så långt allting bra.. i teorin. För de som läst bloggen förut så vet ni att eftermiddagsvilan avskaffades till fördel för sovande barn runt 18-19. Så långt allt väl där också.. tills stormen bestämde sig för att bryta mönstret, göra uppror, revoltera, myteri... ja ni förstår. Kort sagt så bestämde sig barnet för att om inte mor och far sover så gör inte jag det heller vilket gjorde söndagskvällen ovanligt kort för undertecknad som snopet fick gå till sömns vid 22. Det hindrade dog inte en glad storm att slå upp de små blå vid 6.30 på morgonen och ropa tjoho och andra hurtigheter som en Gunde Svan på ecstasy.
Med den inledningen så är vi nu inne på operation julbak. Tjoho och hurtigheterna var som bortblåsta och kvar fanns endast ett grinigt humör och de där armarna som trots sin ringa storlek faktiskt når från köket till grannen på andra sidan gatan om så önskas. Far beslutade julkäckt att småkakor stod på schemat och inledde operation sirapskaka och kortintkaka. Till er som inte känner far så är en av sakerna att notera att en sockerbagare bor inte i den här lägenheten. På en bra dag skrapas en kladdkaka ihop som ett rent kirurgarbete med iskall precision. En dålig dag är det snarare risk att brandkåren får att göra.
Låt smöret bli rumsvarmt. Rör smör och strösocker till en jämn smet med elvisp. Där har vi första instruktionerna, och listigt konstaterade far att smöret och sockret "sover" och vill inte ha en storm som stör. Vilket fick till följd att stormen i någon slags faderlig roll började vagga bunken och sjunga lusselelle för densamma. Bakslag..bokstavligt talat. Efter att smöret tillslut fått sova klart inleddes en grann tango med elvispen. Far har sällan upprepat ordet "vänta" så många gånger i rad på en minut, och son har aldrig ignorerat det så många gånger. Elvispen förvandlades till ett dödligt vapen vilket bekräftar tesen om någon slags ondsint geni med en plan för världsherravälde vilken dag som helst. Det mesta av degen, smeten eller så återfanns dock på kakelplattorna och allting kunde slutföras utan problem. Eller utan problem kanske är mycket sagt.. men utan större problem.. eller ja, utan större problem är kanske mycket sagt det också, men med få problem.. eller ja.. ni förstår.
I skrivande stund är dock både sirapskakor och korintkakor avklarat och under morgondagen, eller när det nu blir, återstår pepparkakscupkakes och kärleksmums. Rapport kommer..
Over'n out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar