De senaste dagarna har stormen ökat tempot lite. Lagt i en överväxel... helt enkelt varit lite väre än vanligt. Det går i ett sjukligt tempo och mitt i allting så möts man av ett klingande skratt. Undertecknad blir lite stött, men stånkar ikapp efter bästa förmåga. Men att förhindra alla ideèr som stormen kan komma på är totalt omöjligt.
Imorse hördes ett vrål vid 07. Ett ganska kort vrål vilket fick ena stormföräldern att ganska nöjt konstatera att stormen somnat om när det inte blev mer än så. Om det finns ett värde på hur fel man kan ha så hade undertecknad plockat maxpoäng. 7.30 hördes ännu ett läte. Ett envetet skrapande som när monsterhunden T klagar på betjäningen av mat genom att dra sin matskål fram och tillbaks och stirra på förbipasserande med ömsom en dömande och ömsom ynklig blick.Men monsterhunden var instängd på mosters rum så han kunde det inte vara. Börjar ana oråd...
A har tröttnat på sovande föräldrar, slängt ett ben över sängkanten, tätt följt av nästa och helt enkelt gjort slag i saken och klivit upp själv. 7.30 hittas han sittande på bordet lyckligt ätande på resterna av annanas ur en burk som blev kvarglömnd efter tacos under gårdagen. Det nöjda leendet går inte att ta miste på, och dessvärre får vi konstatera
Stormen - Pappa 1-0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar